Saltsjöbanan: Frammatarstationer och värdebärande perronger (Järnväg allmänt)

av Gunnar Ekeving, Sunday, September 30, 2018, 14:28 (2033 dagar sedan)

I ett inlägg kring Saltsjöbanans tidigare fordon XF 24 finns en länk till en kulturhistorisk inventering av banans stationsmiljöer gjord 2015.

Ett intressant dokument. Det blir väldigt tydligt hur annorlunda järnvägsmiljön uppfattas när man inte har ett trafikant- eller järnvägsdiggarperspektiv. En del konstigheter finns i utredningen, t ex skriver man om hållplatsen Östervik att den "förmodligen" kom till när banans drivspänning ändrades 1976. Enligt SJK-skriften Järnvägsdata tillkom hållplatsen 1902. Kanske menar kulturutredarna att byggnaden som inrymmer vad man kallar "frammatarstation" (likriktarstation) kom till 1976? Detta stämmer i så fall inte; den byggdes under andra halvan av 1940-talet och togs i bruk några år senare. Upphörde dock som elmatningsstation för banan 1976 men togs några år senare åter i bruk för att inhysa en ny likriktarstation som visat sig vara nödvändig för strömförsörjningen till de nya tågen.

"Frammatarbyggnaden" bedöms uppenbarligen inte ha något stort kulturhistoriskt värde (dock noteras förekomst av rhododendron) , men "Perrongen står som huvudsaklig värdebärare för platsens kulturhistoriska värden".

[image]
Ovan en bild jag tog 2011 där en bit av den värdebärande plattformen syns.

"De två emaljerade skyltarna vid järnvägsövergången har ett bevarandevärde och bedöms ha ett högt kulturhistoriskt värde" kan man också läsa i utredningen, liksom att "De är förmodligen äldre än stationen i sig och bidrar till platsens historiska förankring". Uppenbarligen handlar det om "bondfångarnas" lite ålderdomliga skyltar "Livsfarlig spänning", som syns på min bild från 2011:
[image]

Kulturutredarna tycks ha missat banans ursprungliga "frammatarstation" vid Storängen:
[image]

När jag googlar på "frammatarstation" hittar jag faktiskt bara just den här kulturrapporten, så termen är nog inte i allmänt bruk. "Elmatningsstation" skulle kanske vara mer begripligt för en bred allmänhet? En annan typ av elmatningsstation har rapportens författare observerat vid Lillängen - en gammal transformatorbyggnad alldeles invid hållplatsen. "Byggnaden uppfördes förmodligen i samband med elektrifieringen av Saltsjöbanan 1911". Visserligen tror jag inte att transformatorstationen hade någon direkt koppling till banans elektrifiering, men både järnvägselektrifieringen och elektrifieringen av samhällena hade förstås samband med att Stockholms elverk byggde ut sitt 25 Hz-nät till Nacka.


Hela tråden: