En annan sak jag funderar på är vilken axellast som tilläts på Ostkustbanan vid tillfället. Under 1950-talet tilläts enbart 15 ton vilket var en anledning till att ombalanserade Da-lok skötte mycket av tågtjänsten efter elektrifieringen. Rälsbytet Gävle-Sundsvall från 34 kg/m till 43 kg/m färdigställdes 1959 (Palén (red.), 1977) varefter man sannolikt kunde höja axellasten (till 18 eller 20 ton?). Även Ra-loken har moderat axellast, medan Rb-loken har 18,5-19 tons axellast. Var det något problem på 1960-talet, på Ostkustbanan eller mot Östersund?

Nog kördes det med högre axellast än 15 ton på OKB söder om Sundsvall på 1950-talet. B-loken hade 16 ton axellast och litt G6 17 ton. Med rälsvikten 34 kg/m gick det tydligen utmärkt

Var det generellt 17 tons tillåten axellast, eller 17 tons största lokaxellast med begränsad hastighet? Har sett någonstans att ombalanseringsmöjligheten för Da (5 x 15 tons axellast istället för 12+17+17+17+12 ton) var tänkt för nyelektrifierade sträckor under 1950-talet, och Ostkustbanan var en, Borås-Alvesta en annan (men jag kan inte ange någon källa så det vore intressant om någon kunde bekräfta eller dementera).

OKB hade väl länge lägre STAX norr om Sundsvall? (Eller var det bara norr om Härnösand??) Pengarna höll på att ta slut när man byggt så långt och man fick sänka standarden ännu mer för att pengarna skulle räcka fram till Sollefteå.

Så jag misstänker att det var med tanke på den norra delen som man fick balansera om Da-lok - liksom A-loken tidigare.