Smalspåriga personvagnar: LCJ (Järnväg allmänt)

av Johan O, Monday, October 01, 2018, 22:23 (2005 dagar sedan)

Hej!

Ljungbyholm-Carlslunda Järnväg, LCJ, eller snarare Ljungbyholm-Påryd som var de orter banan gick mellan uppfyllde liksom många andra sent byggda banor aldrig riktigt de förväntningar finansiärerna hade med sin järnväg.

När banan Kalmar-Torsås invigs år 1899 uppstår ett intresse att även förse skogstrakterna inåt landet med järnväg. Det ekonomiska stödet för fler järnvägar är svagt och trots den korta sträckan, 19 km, dröjer det till 1908 innan banan kan invigas. Banans finansieras huvudsakligen med aktieteckning och ett stort lån från Karlslunda kommun.

Kommunen vill att lånet ska delas med övriga kommuner längs banan, men efter att förslaget avslås tvingas bolaget år 1911 att gå i konkurs. Ett nytt bolag med Karlslunda kommun som ensam ägare köper järnvägen på exekutiv auktion. Trafiken drivs vidare men ekonomin är fortsatt svag och man försöker flera gånger få KTsJ att ta över aktiemajoriteten för banan, vilket till slut sker år 1929.

Trots ett dåligt vägnät är konkurrensen från biltrafiken så stor att man vill lägga ned trafiken i slutet av 30-talet. För att förskjuta nedläggningen några år går staten in och arrenderar banan år 1941. Krigets bränsleransoneringar gör dock att järnvägstrafiken ökar, och år 1948 införlivas LCJ i SJ. Trafiken på banan lever därefter vidare fram till rivningen år 1960.

Personvagnar
Inför trafikstarten köper man stora delar av den rullande materielen begagnad från den nyligen breddade Ulricehamns Järnvägs. I köpet ingår bland annat:
• 1 modern boggivagn litt BCo
• 2 äldre personvagnar, en litt BC och en litt C
• 1 modern resgodsvagn litt F
• 2 äldre resgodsvagnar litt F

Boggivagnen bedöms vara olämplig för LCJ och säljs därför vidare till Kalmar Berga Järnväg. De kvarvarande vagnarna är därmed alla av äldre modell utom en förhållandevis modern resgodsvagn. De båda personvagnarna är byggda på UJs egen verkstad och har ingång från sidorna.

Som komplement till dessa vagnar beställer man en ny personvagn från Kalmar Verkstad. Trots att andra banor vid denna tid köper moderna vagnar är LCJs vagn traditionellt byggd med smala fönster och lanternintak.

[image]
C 5 några år efter leveransen.

Inför trafikstarten låter man även KVAB modernisera blivande AC 1 med öppna plattformar. Även övriga fd UJ-fordon revideras, bland annat höjer man koppelhöjden till standardhöjd på de äldre vagnarna.

[image]
En intressant interiör från KVAB år 1908. Om vi ägnar oss åt smalspårsmaterielen ser vi LCJ C 5 under tillverkning. Bakom vagnen ser vi en kort vagn med en öppen dörr, blivande LCJ C 6. Vagnen till höger om C 5 är AC (senare BC) 1 som just fått plattformar monterade.

Tyvärr finns det inga kända bilder på C 6 som LCJ-vagn utöver ovanstånde bild. Troligen står vagnen mest i reserv, för det dröjer ända till år 1920 innan man låter förse den med plattformar och längre axelavstånd på samma sätt som BC 1.

Sommarvagn
I KVAB-arkivet finns det antecknat att man år 1909 tillverkat en ”Öfverbyggnad till en litt N-vagn (ändr. till sommarvagn)”.

Troligen är det ett löst sommarvagnsrede, men i VoV-rapporterna framgår det inte vilken av N 121-135 som korgen använts på. Överbyggnaden finns inte kvar år 1928 när vagnskorten görs, troligen är den då redan slopad sedan flera år tillbaka.

Resgodsvagnar
Alla tre F-vagnar på LCJ köps begagnade från UJ. Den modernaste är F 21, en Vabisbyggd resgodsvagn från 1899. Liksom övrig materiel som UJ köpt kring sekelskiftet är den redan från början försedd med hög koppelhöjd och kan därmed direkt sättas in i trafik på LCJ.

[image]
Gaveln på F 21 tittar fram på denna bild från Påryd i slutet av 1920-talet. Tryckluftbromsen monterades år 1925.

De övriga F-vagnarna är två korta och ålderdomliga finkor som på UJ på slutet heter F 23-24. Historian för dessa vagnar är till stora delar okänd, mer om det i avsnittet om UJ som kommer senare. På LCJ får de nummer 22 och 23.

Dessa båda vagnar kräver större ombyggnader för att komma i trafik, i den besiktning som görs inför köpet från UJ konstaterar besiktningsmannen att ”Konduktörsfinkorna 23 och 24, tillverkade 1874 trol. vid Kristinehamns verkstad, uppfyller ej nuvarande anspråk på rullande materiel. Vagnarna torde kunna godkännas sedan bäraxlar och hjul blifvit utbytta mot fullgoda sådana. Axelboxar och bärfjädrarna under F-vagnarna syntes mig äfven vara kassabla.”

Trots dessa ganska stora ombyggnader slopas F 23 redan år 1916 och blir bangårdsvagn i Ljungbyholm. Systervagnen F 22 rullar i trafik fram till 1921, då den förstörs i samband med att lokstallet i Påryd brinner ned.

[image]
F 22 och C 5 i Ljungbyholm. Bilden är tagen någon gång mellan 1908 då LCJ invigts och 1913 då det gamla stationshuset brinner ned.


Hela tråden: