Förr hade varje lokstation hjälplok till förfogandee, samt reservpersonal att tillgå.

Jourförare (enstaka) fanns bara på större hemstationer. Nattjouren i Kil (EN man) skulle på 1980-talet täcka hela Värmland, med turer från även andra hemstationer inblandade (Sävenäs, Hallsberg osv). Jouren i Kristinehamn var sedan länge indragen.

I Hallsberg (med fler tåg) fanns då två jourer fram till kl 0200 natt mot Ti-L, hela natt mot S och M bara en. Lokledaren samrådde oftast med tågledaren om jouren behövde insättas, vardagsnätter satt man vägg i vägg med öppen dörr (Helgnätter hade lokl hemjour). Under kontorstid arbetade ordinarie personalfolk och alltid fanns någon förare gripbar.

Statistik fördes hela tiden på hur jourerna utnyttjades. Kanske därför hade den i Kristinehamn
försvunnit.

Avdelade lokreservturer fanns bara på de största stationerna. I övrigt fick man använda överstående maskiner eller ta lok från någon annan tur - d v s skjuta bristen framför sig till något nytt lok kom in.

Reserver är överallt dyra. Örebro stadstrafik sökte ett slag klara sig på tre sådana vagnar på ca 60 köruppdrag (Högtrafik vintertid). Det var för snävt och antalet fick höjas till fem.