Signalering vid följtåg (Signaler/säkerhet)

av Ulf Pålsson, Friday, October 19, 2018, 17:52 (1987 dagar sedan) @ Anders_W

På den tiden då följtåg användes var man tvungna att visa för både stations- och banpersonal att ytterligare tåg i samma körriktning var att vänta, resp. att detta var det sista tåget i konvojen.

Först lite om 'följtåg'. Termen användes i trafikreglerna (Säo) mellan 1941 och 1959. I 1941 års säo förklarades den på följande sätt: "rälsbusståg, som framgår efter annat tåg å för båda tågen samtidigt upplåten tåganmälningssträcka". I 1947 års säo fanns ingen fastställd termförklaring, men i löpande text nämndes att följtåg var ett ”rälsbusståg [som] planenligt framföres efter annat tåg på tåganmälningssträcka, som samtidigt upplåtes för båda tågen”.

Det är möjligt att följtåg har förekommit också före 1941, men i så fall måste det ha varit i form av undantags- eller tilläggsbestämmelser från/till säo.

Ett följtåg hade i princip samma tjänstetidtabell som det tåg efter vilket det framfördes och hade alltså samma möten och förbigångar som det framförvarande tåget. I vissa fall angav tjänstetidtabellen att följtåget hade exakt samma tider som det framförvarande tåget, medan i andra fall var följtåget angivet att gå några minuter senare. Följtåg fick anordnas bara efter särskilt tillstånd.

Det är klart att tågklareraren och annan berörd stationspersonal (tågvägsklargörare, tågvägsinspektör, ...) måste känna till följtågets existens, liksom att banpersonal måste göra det. Men inget tyder på att följtågen kungjordes på annat sätt än andra tåg: antingen i tidtabellsboken, om följdtåget var ordinarie tåg, eller genom en tillfällig tjänstetidtabell, om det var ett extratåg. (Fast 1947 års Säo-formulering, "- - - som planenligt framföres - - -" antyder ju att följtåg som var extratåg inte tilläts från detta år.) Av tjänstetidtabellen framgick hur som helst att följtåget framfördes som sådant efter ett visst annat tåg.

Använde man någon särskild markering i tågets fram- resp. bakände för att göra detta?

Nej, inget sådant verkar ha förekommit i Sverige.

I en del gamla reglementen finns särskilda slutsignaler redovisade som betydde att ytterligare tåg var att vänta, men där talar man om "extra tåg", inte följtåg.

Det var inte slutsignaler, utan en annan särskild skärm, flagga eller lykta som kallades extratågssignaler, vilka var till för att underrätta banpersonal och vägvakter om extratåg. ('Följsignal' bestod av röd skärm, röd flagga eller rött sken och betydde "extratåg följer i samma riktning". 'Kryssignal' bestod av vit skärm med rött kryss, grön flagga eller grönt sken och betydde "extratåg följer i motsatt riktning"). Extratågssignaler användes vid SJ till 1923 och vid EJ till 1936, så jag tror inte att de har varit aktuella för att underrätta om följtåg.

Ur säkerhetssynpunkt kan man tycka att endast det sista tåget i konvojen skulle ha fått bära slutsignal, för att visa stationspersonalen att det nu var säkert att skicka ut mötande tåg.

Ja, det kan man kanske tycka, och så har det nog hanterats i några utländer, men inte Sverige. (Åtminstone i mörker borde slutsignallyktor på det framförvarande tåget haft betydelse för följtågets säkra framfarande.) En barriär mot att ett mötande tåg sändes iväg innan följtåget kommit in var förstås den vanliga möteskontrollen. Även möten med följtåg angavs i tjänstetidtabellen eller i särskild mötesorder.

Användningen av följtåg upphörde formellt med 1959 års säo, men i praktiken förmodligen tidigare på 1950-talet.

Även om det inte var särskilt uttalat i trafikreglerna (Säo), torde ett krav för anordnande av följtåg ha varit att sträckans siktförhållanden var sådana att följtåget kunde stanna inom den siktsträcka som stod till buds, samtidigt som det i princip måste följa det framförvarande tåget i samma hastighet som detta. Det kan inte ha varit lätt att sköta detta på ett säkert sätt. Ofta gick väl det framförvarande (ång-)tåget inte särskilt fort, kanske 40 km/h, men följtåget (rälsbussen), som i många fall skulle stanna vid ett antal hållplatser som ångtåget passerade, kan inte ha haft lätt att komma i kapp ångtåget utan att köra alldeles för fort i förhållande till siktsträckan.


Hela tråden: