Jag håller inte oförbehållsamt med om att linjeblockeringen skulle vara för "tät" på norra Malmbanan, där varje stationssträcka var delad i tre ca 3 km långa blocksträckor. Där förekom ju - förutom malmtågen - en hel del andra rörelser både i form av prioriterade resandetåg med hyfsade krav på hög resehastighet, skolrälsbussar, vagnuttagningar och småfordonsfärder som ibland måste få hög prioritet inom ramen för det stora antalet malmtåg. Det fanns ju ingen landsväg då. I sådana fall var det nog värdefullt med den lite högre flexibilitet som de "tredelade" linjeblockeringen kunde ge.
Man får ju också komma ihåg att malmtrafiken där tidvis innehöll omkring trettio tåglägen fram och åter per dygn.
Det var ju skillnad mellan Malmbanans södra del (Le - Gv) med normalt två blocksträckor på varje stationshåll, mellandelen (Gv - Kra) utan mellanblocksignaler och norra delen (Kra - Vjgr).
Sven B

I 1961 års graf borde fjb-rutinerna vara inkörda. Dock utnyttjas i tågbilden mblsi väldigt litet, man har det kända "sågtandsmönstret" vid mötesstationerna. Kanske för att jämnt cirkulera runt det stora malmtågsantalet.

De mest arbetskrävande anordningarna, vutar och småfordonsfärder, utnyttjade också bara i begränsad omfattning mblsi. Men att dessa ibland kunde förbättra marginalerna är naturligt.