Budgeten för projketet går loss på ungefär GBP 2 miljoner (dvs 25 miljoner kronor).

Några punkter - loket är inte en rekonstruktion, utan en utveckling av original konstruktionen. Bland annat så tillåter moderna valsningsmetoder att man valsar ramarna i ett stycke, vilket man inte kunde göra 1949. Detta innebär att det nya loket inte borde plågas av ramsprickor på samma sätt som loken i sin urspungliga form. A1 och A2 loken hade från början LNERs standard ångpanna för snälltågslok, dvs den som satt i samtliga A4 och en del A3 lok (pannbyte pågick när man beslutade att ersätta loken med diesellok). Den nya pannan är en utveckling av denna äldre Gresley konstruerade pannan, med skillnaden att panna och fyrbox är konstruerad i helsvetsad stål.

A1 (och A2) loken var aldrig särskilt populära i snälltågstjänst trots deras driftsäkerhet, då A3 och A4 loken ansågs ha bättre gångegenskaper i högre hastigheter pga Gresleys val av slidstyrning och drivaxel.

Slutligen - samtliga A1, A3 och A4 lok ersattes av 22 Deltic lok, vilket säger något om hur mycket mer effektiv dieseldriften var, samt hur mycket man sparade i både personal och verkstadsresurser.