Hej igen!

I detta inlägg kommer vi att studera järnvägarna på Öland lite närmare. Ursprungligen består smalspårsnätet på ön av två bolag, som år 1928 slås ihop till bolaget Ölands Järnvägar, ÖJ. I denna första del kommer vi att titta på tiden fram till 1928.
Vi börjar med den äldsta banan, Borgholm-Böda Järnväg:

BBJ
Liksom i övriga Sverige ville även Ölandsborna ha järnväg mellan sina största samhällen i slutet av 1800-talet, men intresset på södra delen av ön svalnade något efter att de första kostnadsuppskattningarna gjordes. Järnvägsfrågan kom därför främst att drivas av intressenter norr om Borgholm.

År 1906 kan till slut invigning ske av den första banan på ön efter många års försök att få ihop tillräckligt kapital för järnvägsbygget. Sträckan Borgholm-Böda, 55 km lång, går genom ett mycket glesbefolkat landskap. Trots statslån utan egentliga återbetalningskrav är den ekonomiska situationen mycket problematisk. Efter många förhandlingsrundor får man till slut kommunerna som banan går genom att teckna nya lån, vilket tillfälligt räddar järnvägsbolaget från konkurs.

BBJ vagnspark
Huvuddelen av fordonen till BBJ levereras från Kockums redan året innan invigningen och används vid bygget av banan. Förutom ett 30-tal godsvagnar innefattar leveransen även två små resgodsvagnar, F 103-104.

Trots en skral ekonomi är personvagnarna på BBJ av modernaste modell. Från Fole Mekaniska Verkstad i Visby levereras inför trafikstarten:
• Två tredje klass boggivagnar, Co 201-202
• En tvåaxlig tredjeklassvagn, C 203
• En tvåaxlig kombinerad andra- och tredjeklassvagn, BC 204

Boggivagnarna är av samma typ som den SRJ beställt och den tvåaxliga typen levereras även till både MÖJ och NÖJ.

Tyvärr är det väldigt ont om bilder på BBJs vagnar, men denna bild från Borgholm visar faktiskt samtliga vagnstyper som användes i persontågen. Närmast i bild syns en F, därefter en BC/C, Co, DF och längst bort en G-vagn. Notera att Fole-vagnarna även här har den typiska lufttrumman på taket.

I leveransen från Fole ingår även två kombinerade post- och resgodsvagnar litt DF. Dessa lite ovanliga finkor för postbefordran blir aldrig någon framgång, gångegenskaperna är dåliga och postverket klagar. Liksom persontrafiken är även posttrafiken begränsad, och redan år 1924 anges DF 206 som ”Ej i trafik”.

DF 205 i Böda runt år 1910.

Inga vagnar genomgår några större ombyggnader under BBJ-tiden.