Man kan fundera över vad länsorganisationen betytt för järnvägens organisation.
Gammalt tillbaka fanns det såvitt jag förstått inga samband. Men från och med 1963 (eller 64, om man så vill) års organisation delade man in nätet i 11 distrikt (senare 8) med gränser som någotsånär ofta följde länsgränserna.

Man gjorde dock undantag i de s k trafikplanerings- och trafikledningsentreprenaderna. Operativt kunde en linje inte "delas mittpå". Flera exempel fanns:
a) Arvika - Mellerud: Gränsen Värmlands/Älvsborgs län (SJ Örebro/Göteborgsdistrikt) gick
vid Gustavsfors. Göteborgarna "ägde" därför planering/ledning ända till Gilserud.
Stationstjänsten norr om G. (Årjäng, Koppom etc) sorterade dock under Örebrodistriktet.

b) Hallsberg-Mjölby: Gränsen Örebro/Östergötlands län går mellan Mariedamm och Godegård.
Ursprungligen hade Norrköping både planering och ledning fram till Hallsberg, mycket p g a
Mjölbys roll. Vid fjb överflyttades trafikledningen - men inte mer - från Norrköping till
Hallsberg. Avsikten var att skapa ett totalansvar för H. Stationstjänsten i t ex Motala låg
kvar under Nr.

c) Kil-Göteborg: Gränsen Värmlands/Älvsborgs län gick här mellan Säffle och Åmål.
Man delade därför planerings- och ledningssträckorna i Ål, vilket visade sig vara ett misstag:
Gränsen upplevdes som konstlad. Vid fjb återtog Göteborg naturligt nog kontrollen fram till Kil: Men t ex Grums och Säffle stationstjänst låg kvar under Ör.