Däremot är jag osäker på hur man löste stationsorganisationen i dessa gränstrakter - i den mån det handlade om bemannade driftplatser och eventuell kommersiell verksamhet. Inom bd kunde man ofta vara mer följsam mot länsgränserna. Banan ligger ju där den ligger...

Stationstjänsten lydde under enheten (trafikområdet) i sitt "geografiska" län: Görligast sökte man låta to-gränserna följa kommungränserna, allt för samverkan med olika andra myndigheter.

Godstrafiksäljarna (transportkonsulenterna) hade normalt ett län som revir. Resekonsulenten,
däremot, verkade inom hela trafikdistriktet. Möjligen fanns det mer än en på de allra största distrikten.