Med Uppsala som hem, mormor och morfar i Perstorp och far på sanatorium i Rävlanda, så erbjöds en hel del tillfällen, både på Södra och Västra stambanan. Det var spännande att gå mellan vagnarna efter att utropet gjorts om "fössta middagen" osv. men själva ätandet gjorde knappast en ensiffrig unge lycklig. Värst var buljongen, som ofta hörde till. Varm och onödigt salt, minns jag att jag tyckte. Såg ut som te men smakade sämre. Damen mitt emot, som fick ta emot stänket när jag blåste på den heta buljongen, minns jag. Hon var snäll och förlåtande...