Beläggningen var det nog inget fel på in i det sista. Det var ju en del av pendlartrafiken i Storstockholm och SL tog över ansvaret från SJ i de åren. Stocksundarna tog gärna tåget in till Stockholm för att slippa parkeringsbekymmer och köer på Norrtäljevägen, så passagerarantalet på Lådan var gott. Banan blev väl "upptäckt" skulle jag vilja säga av pamparna inom Landstinget/SL/SJ vid planeringen av den nya kollektivtrafiken. Det fanns något som hette Hörjelöverenkommelsen på den tiden som skulle samordna all kollektivtrafik i Stockholmsområdet. Inte kunde man ha en 1,3 km spårväg på egen banvall med 50-åriga gamla trävagnar i ett litet villasamhälle för sig självt! Det måste till något modernare. Så det fick bli en busslinje, nr 616, som gick raka vägen in till Stan från Långängen. Bussar som fick trängas med Danderydsbussarna och biltrafiken på Norrtäljevägen. Man ville ju ta bort trafikunderlag från övriga Roslagsbanan också. Det var det som var meningen.

Men man gjorde en felbedömning, i och med att de flesta passagerarna gick av bussen vid Stocksund Stn och tog tåget in till Stockholm Ö i stället. Det blev också många som tog bilen/cyklade/gick till Stocksunds Stn och tog tåget därifrån i stället för buss 616. Den extra bussningen in till Stockholm tog bort efter ett par år. Man kan säga att Stocksundarna hade "röstat med fötterna".

Stocksund Köping, som alltså var egen kommun, lyste tyvärr med sin frånvaro vad gäller protester mot nedläggningen. Det var en annan tid 1966.