Ibland hade man inget val. När jag bodde i Alfta var vi flera som åkte tåg till skolan i Edsbyn tills SJ tvingade över oss till buss, genom att ändra tidtabellen för tågen så att de inte passade med skoltiderna.

Jag än inte läst något försök att "från andra sidan" beskriva kompromissandet med lämpliga pendlartider: När arbetsplatserna börjar och slutar dagen på olika klockslag. Problemet finns även i privat- och landstingsdriven trafik. Örebrospecifikt var de olika arbetstiderna vid skofabrikerna. Ibland gjorde man enkäter (´lappar i tågen´) och hoppades få någon fingervisning.

I Gustafs fall spelade terminalförhållandena i Ör in: "Östernärkes" vände vid dåvarande
Slottsgatans busstation nära skolan (Det fanns då tre till!). Rälsbussen slutade vid Örebro S,
utan lämplig stadsbussanknytning.

Man måste också ta hänsyn till boende längs busslinjerna, som kunde arbeta vid samma företag
som tågpendlarna. Välsedda HNJ dömdes 1927 för att man dragit in en tidigare konkurrerande busslinje Taberg - Jönköping, till förmån för tågen (Det s k Kilianfallet). CHJ lyckades
dock samma sak samma år utan åtal. Det var linjen Arkelstorp - Kristanstad, som köpts in för
att nedläggas.

Av de ´välskötta privata trafikföretagen´ var AB Omnibus (huvudlinje Arboga - Örebro) inte alls intresserat av pendling. Första tur nådde Örebro ca kl 9.30, d v s först sedan butikerna öppnat. Fyra dubbelturer per dag kördes. Samma var läget på NBJ direktlinje Nora - Örebro.
Lämpliga pendlingsturer insattes på båda linjerna först i länstrafikregi.