Perioden mellan första världskriget och 1930-talsdepressionen måste ha varit en period när resandet ökade, och de gamla anläggningarna blev för trånga. Förutom ombyggnad av Stockholms C genomförde man ju också elektrifiering av Västra stambanan (klar 1926) och ny infart via Årstabron (klar 1929).

Måste korrigera mig själv: Resandet mätt i personkm (pkm) var något högre under första världskriget men dalade därefter och nådde ett minimum 1922 med ca 1170 milj pkm. Från 1925 steg resandet och var 1930 ca 1400 pkm enligt Statens Järnvägar 1906-1931 (Stockholm 1931). Som jämförelse var det 13.331 milj pkm på järnväg 2017 (Bantrafik 2017; Trafikanalys 2018). Det var i själva verket ekonomisk kris under 1920-talet med en mycket hög arbetslöshet (exempel på 34,2 % år 1922) som var en anledning till omfattande statliga nödhjälpsarbeten, bland annat så kallade AK-vägar (Wikipedia: Nödhjälpsarbete, 2018-11-28).

I det perspektivet kan man ju inte hävda att resandet ökade vid tidpunkten för beslutet om satsningarna på 1920-talet, snarare var det en modernisering av slitna och omoderna anläggningar, men icke desto mindre var det framsynt.