De insatser på X2000 jag tänkte på var att SJ enkelt uttryckt ordnade ett internt trådlöst nät som förmedlar mobiltelefontrafik mellan omvärlden utanför tåget och resenärernas telefoner. Det hade nämligen visat sig att vagnskorgarna på dessa tåg avskärmade radiosignalen.

Under tiden däremellan hade SJ förvisso gjort olika insatser med mer avancerade tågtelefoner än de första på City Express. Ett tag fanns det på Intercity-tåg en telefonhytt där det gick att använda telefonkort. Däremot tror jag inte det fanns någon rutin för att ta emot samtal till tåget.

Om den tyska tågtelefonin kan man läsa bl a [link=http://www.oebl.de/A-Netz/Geraete/TeKaDe/B72y/B72y.html]på den här länken, [/link] där det beskrivs hur tågsekreteraren under tågets färd ställde om en kanalväljare för att hela tiden vara i förbindelse med lämplig basstation. Förmedlingen av samtalen var helt manuell.

Tack för kompletterande faktauppgifter. Intressant var också länken till den tyska infotexten om tågsekretariaten ombord på tågen. Speciellt bilderna var nostalgiska att se eftersom jag själv minns med stort intresse de här speciella kupéerna med sina kvinnliga tågsekreterare från många resor på 70-talet.

Jag var personligen alltid imponerad av både de tyska TEE- och IC-tågen och den service som fanns ombord på dem. Och att resa i ett sådant tåg i Tempo 200 km/h draget av ett ellok DB BR 103 var en stor njutning för en tågintresserad svensk. Det var en upplevelse långt ifrån att resa med våra 'gamla' svenska loktåg! :-)