Min farfar (konduktör) blev förtidspensionerad från BKB 1933, 57 år gammal. Bolaget skyllde på att han hörde för dåligt, men själv tyckte han inte att det var värre än att han kunde fortsatt jobba. Han drygade sedan ut pensionen med att kapa ved åt andra med en motordriven mobil maskin.

Syn- och hörselkraven var väl redan då fastställda av Järnvägsöverläkaren? Och skärpan hos den enskilde fastställd av företagsläkaren?