Med tanke på utfartsbilden från Torsås mot Karlskrona - hur vanligt var det på smalspårsnätet (891/1067) med både infartssignal och utfartssignal med ljussignaler? Vilka stationer (driftplatser) hade elektriskt (från ställverk) omläggbara växlar?

Roslagsbanan får här ses som ett specialfall. I övrigt minns jag f n inga stationer med motorväxlar på 1067-nätet och på övriga 891-nätet bara Kummelby: Grenpunkten mellan Valdemarsviks-
och Arkösundslinjerna. Här installerades en centralapparat - s k korvkiosk - 1957, som ersatte
en äldre vevapparat. K. blev hållplats 1962, sedan Arkösundslinjen nedlagts och rivits och de lokala Söderköpingstågen ersatts med buss.

....Vid förstatligandet på 1940-talet fanns det gamla mekaniska signaler som infartssignaler (semaforer eller skivsignaler), som krävde manövrering på plats av utsänd stationskarl. SJ rationaliserade och bytte ut dem mot huvudljussignaler som kunde manövreras av tågklareraren själv från ställare vid stationshuset, men utbytet innebar inte införande av något ställverk.

Torsås hade till 1957 skivsignaler.

Och så är det där med utfartssignalen mot Brömsebro.....

Utfartssignal fanns i vart fall också mot Söderåkra.

....Här gissar jag igen: Utfartssignalen kan ha funnits för att förregla växlarna vid en eller flera följande lastplats(er). Fram till nästa station Brömsebro fanns Dynekärr och Norra Tång på c:a 3 resp. 7 km avstånd.

Någon sådan förregling förekom veterligen ingenstans på 1067-nätet. Både Dynekärr och N Tång
hade på senare år enbart låsta växlar (K 16-lås) med sth 30 förbi platserna. T-semaforerna
hade slopats 1946 resp. 1958.

Kompletteringar är mycket välkomna.