Bland Elektrotekniska byråns handlingar i SJ-arkivet finns lite om Torsås (dnr Ebr 70243):

Den 2 februari 1957 skriver chefen för sjätte distriktet att huvudsignaler och skivsignaler är i dåligt skick och inte kan manövreras från stationen (alltså endast lokalt ställbara). Kanske underförstått att huvudsignal = semafor? Alltså att vissa infartssignaler var semafor(er) och andra utgjordes av skivsignal(er)?

Norra fällbommarna var i gott skick, och borde förses med F5-driv för att kunna manövreras från stationen. Södra fällbommarna var dåliga och borde bytas mot nya med enhetsdriv.

Den 29 mars gav Ebr OK till föreslagen investering i huvudljussignaler och vägskydd. Återbetalningstid på investeringen var två år, därmed lönsamt trots att banan var nedläggningshotad. Dock borde man i besparingssyfte avstå från utfartssignal E. Automatisk återställning av infartssignal C kunde också undvaras.

Den 6 februari 1957 godkändes den nya anläggningen, inklusive vägskydden vid övergångarna V1 och V2, för ibruktagning.

-----

Att det blev lönsamt med centralmanövrering av vägskydd och huvudsignaler berodde nog på att det på kvällar och sön- och helgdagar behövdes personal i tjänst enbart för att sköta signaler och bommar i vardera änden på bangården. På dagtid vardagar gick det däremot antagligen att till stor del merutnyttja personal som mellan tågen sysslade med annat.