Mycket klokt skrivet där (också). Jag har varit inne på det förr, men det tål att upprepas, inte minst tack vare det som nu jobbas för gällande skyddet av (även) "det rörliga kulturarvet". Vad det sen resulterar i konkret återstår väl att se, men helt klart borde vara att stöd borde vara möjligt till (i detta fall) enskilda fordon, oaktat ägare.

Eftersom hänsyn måste tas till såna elementära saker som äganderätt får då detta karaktären av "morot" (och inte i första hand i varje fall "piska" ). D v s man -RAÄ? Jvm? nån"ny"?- kungör att t ex SSnJ 7 är bevarandevärt och att x antal SEK är "öronmärkta" för detta lok. Om SÅS då säger "vi kan inte börja nu, men nån gång i framtiden hoppas vi.." fryser pengarna inne.

Skulle t ex NBVJ i stället säga "vi är beredda att sätta igång nu om vi får överta loket" följer pengarna med. Men släpper SÅS inte loket, ja då är det ruta ett igen, liksom. Nån expropiering blir det alltså aldrig. Ty nog är det så att denna typ av lok nog passar mer för museibanor, men vill "utfärdsföreningarna" inte släppa dom får dom väl stå där -i opinionen- med "tvättad hals", liksom ;-)

Men det är väl lite "profetens skägg" över detta. Av flera skäl kanske... :-| Men att åter få se "nya" parklok/ "denkmalslok" i Sverige vore ett stort steg tillbaka, tycker jag. Men kanske ett tidens tecken på en branschkris? :-(

/ L G