Nu hänger jag inte med alls. Eller missuppfattade jag Leif B totalt? Visst; att lok målas upp och erhåller nån form av ”uppsikt” och skydd –mer än gamla presenningar- är väl ett fall framåt, eller nåt sånt. Sen kan vi bara hoppas att man underhåller loken också, men erfarenheterna från 60-talets ”uppställningsvåg” är ju att kommunernas (motsv) intresse svalnade genom åren i takt med att ekonomin försämrades varvid saker som skattesänkningar, vård, skola och omsorg prioriterades. Men visst; det behöver ju inte gälla Södertälje och Torekällsberget denna gång.

Hur man sen prioriterar olika loktyper och till vad är väl egentligen en annan fråga. Stora Tenderlok som sparades längre och därmed var i bättre skick finns det ju fler av, och är väl då lättare och billigare att ”sparka i gång”. Och mer användbara i utfärdsverksamhet. Samtidigt som de är svårare och dyrare att flytta per landsväg i varje fall. Något som samverkat och påverkat denna konkreta fråga, måhända.

/ L G

Jomen du fokuserar så mycket på själva loken, som om det stod ett val mellan att ställa ut dem i parker eller elda på dem och köra omkring dem för egen maskin. Men verklighetens val handlar ju oftare om att behålla loket och då försöka hitta en uppställningsplats, eller avyttra det - vare sig det är till järnvägsverksamhet, skrotning eller sån här ”parkuppställning” som du är så känslomässigt negativ till.