Nu hänger jag inte med alls. Eller missuppfattade jag Leif B totalt? Visst; att lok målas upp och erhåller nån form av ”uppsikt” och skydd –mer än gamla presenningar- är väl ett fall framåt, eller nåt sånt. Sen kan vi bara hoppas att man underhåller loken också, men erfarenheterna från 60-talets ”uppställningsvåg” är ju att kommunernas (motsv) intresse svalnade genom åren i takt med att ekonomin försämrades varvid saker som skattesänkningar, vård, skola och omsorg prioriterades. Men visst; det behöver ju inte gälla Södertälje och Torekällsberget denna gång.

Hur man sen prioriterar olika loktyper och till vad är väl egentligen en annan fråga. Stora Tenderlok som sparades längre och därmed var i bättre skick finns det ju fler av, och är väl då lättare och billigare att ”sparka i gång”. Och mer användbara i utfärdsverksamhet. Samtidigt som de är svårare och dyrare att flytta per landsväg i varje fall. Något som samverkat och påverkat denna konkreta fråga, måhända.

/ L G

Jomen du fokuserar så mycket på själva loken, som om det stod ett val mellan att ställa ut dem i parker eller elda på dem och köra omkring dem för egen maskin. Men verklighetens val handlar ju oftare om att behålla loket och då försöka hitta en uppställningsplats, eller avyttra det - vare sig det är till järnvägsverksamhet, skrotning eller sån här ”parkuppställning” som du är så känslomässigt negativ till.

Inget av fordonen är ju körbara, varken lok eller vagnar, utan alla är fordon som står i revisionskön hos resp förening, dessutom långt bak i densamma. Förvisso hade det varit mycket trevligt att se något av loken under ånga men som verkligheten ser ut idag är det inte aktuellt. Det gäller även vagnarna men då de föreningar som har dem idag inte prioriterar dem av olika anledningar så kan de må bättre av att tas omhand av Torekällsberget än inte alls.

Att det var stora tenderlok som sparades längst är förvisso en förenkling då det gällde dylika av SJ's standardtyper. Andra stora tenderlok avyttrades i princip när man övergick till torrluftskonservering. Av dem är det i huvudsak persontågslok som hållits igång medan godstågsloken i bästa fall sparats med ett minimum av underhåll. De som ställts upp är lok som annars inte skulle funnits kvar idag, även om få uppställningslok har återuppstått som driftslok, t.ex Mormor och K M Nelsson som båda ställdes upp i Nässjö Hembygdspark. Andra har flyttats till bättre placering som C7 1774 (NOJ 37) från Hultsfred och VJ 4 som blev kvar längst i Nässjö Hembygdspark medan L16 1644 står under pressenning i Klippan. Munktell-loket fd NOJ 12 stod under tak i Älmhult men står väl helt ute i Eskilstuna.
Tyr var fullt körbart när det lämnade Nässjö men står och rostar utomhus sedan länge.

Jag tror inte att SSnJ 7 och BJ K 36 får det sämre nu än vad de hade förut eller kunde blivit. Samma sak gäller vagnarna.

Såvitt jag vet så har de föreningar som överlämnat materiel till Torekällsberget hembudsklausul om dessa skulle avveckla hela eller delar av fordonsparken. Jag antar att Torekällsparken har bra försäkringar om det värsta händer.