Forts.

Och där har vi nog källa 2 till det överfyllda tåget, för röret fick nog sitta kvar medans den förstärkta banvallen växte över det med flera meter.

Så kan det ha gått till och då studierna var bara omkring femtio år efter händelsen så rörde sig källorna om förstahands-vittnen.
Många banarbetare dröjde sig kvar efter bygget då det fanns goda arbetsmöjligheter i det spirande villasamhället.

Det finns mer detaljer om att man fick göra spontningar med gammal räls som på håll såg ut som raserad bana, men det kanske blir en artikel med bl.a. det här fallet så jag ska inte trötta ev. läsare nu.

Det här är nog en av de bättre berättelser om olika nedsjunkna tåg i banvallar, sepeciellt som även orsaken har analyserats i dåtid :-) .

Sedan som en kollega har påpekat, verksam inom vägbyggen etc. är järnskrot en dålig fyllnad man helst bör undvika.
Speciellt en ångpanna måste kapas upp helt och fyllas med ballast så att den inte sjunker ihop.

En annan aspekt att grövre rester från lokomotiv och vagnar får kvarligga kan ju vara bristen på portabel skärutrustning i äldre tider.
Men ofta var skrotvärdet så högt kontra arbetskostnaden så det skulle nog ligga väldigt illa till för att låta förgås.

Ett litet utlägg om en händelse för ett och ett kvarts sekel sedan, hoppas jag inte upptagit er tid för mycket :).

Men som sagt, det finns 42 fall till om inte fler att berätta om .......:-) ;-) :-D .