Är det där verkligen rätt plats? Enligt kartan frän järnvägens anläggning var det åker där. Däremot finns det en sträcka NV om Igelboda som kallas kärraktig skogsmark.

Jo det är den avsedda sträcka, även om sträckan väster om den blivande stationen som påpekas alldeles riktigt är att betrakta som vattensjuk.

Ser man kartan karta för sträckan så gäller det sträckan "29a" och "29b".

(och lite intressant för mig är den markerade "smedjan" för på övervåningen bodde min mormorsfar/mor några år när de kom till orten i det sena 1800-talet, grunden var synlig in till 1967 då Saltsjöbadsleden förändrade området totalt)

Vi får gå lite djupare i platsens geologi för att belysa problemen för läsekretsen (inklusive några egna avancerade gissningar hur det gått till i brist på källmaterial).

Tittar vi på rågångskartan från 1860 (nedre vä. hörnet) rågång1860 så kan vi se området som avses, höger om "Näglinge" ungefär mellan punkterna "566" och "451".
Min tolkning är att det rör sig om betesmark, kanske vår och höst vattensjuk men tillräckligt bärig för lätt åkerbruk.

Området var för bara några hundra år sedan en del av Östersjön, som med landhöjningen senare kommit att bli torrlagd.
Aktuellt område verkar dock ha förblivit en sumpmark in på 1850-talet (kan tyvärr inte hitta den kartan elektroniskt men är kanske inte ännu digitaliserad).
Under senare delen av seklet verkar marken ha fått ett ytskikt uppå den lervälling som kvarstod i svackan, och det kan man nog ha klassats som åkermark om än vattensjuk.

När banbygget påbörjade genomgrävdes det svaga ytskiktet och den gamla sjöbottnens gyttja blottades varvid kassunerna med stenkistorna fick skapa bärighet.

Vad som sedan hände när banvallen började höjas är enligt min åsikt att fyllnadsmassorna som sträckte sig utanför stenkistorna tyngde ner ytskiktet och pressade upp gyttjan varvid banvallen sjönk.

Ska bara tillägga att på sjuttiotalet byggdes ett dagis något norr om banan där golvet gick i vågor efter några år då marken löpte amok (numera rivet, man gav upp försöken att räta upp byggnaden).

Ett problem som gärna uppstår när man överbelastar ytskikt är att de sjunker, men även pressar upp kringliggande mark i motsvarande grad.
Att man utförde tryckprovning av grundvattnet tolkar jag som att man var orolig att gyttjan pressade upp banvallen som låg över stenkistorna, medan man såg hur den återskapade sankmarken svalde vagnslast efter vagnslast utan resultat.

Tydligen ska man ha lagt till stödbankar med räls och plank för att motverka effekten, men i brist på dokumentation så vet jag inte omfattningen.

Till slut fick man dock bärighet och kunde slutföra banläggningen !

Som sagt en del är mina ringa tolkningar av vad som hände och troliga lösningar, hoppas jag inte tröttat ut er med för mycket geologi men kände att det trots allt blev nödvändigt för att belysa händelsen.

Vad som ruvar under bankarna där må framtida arkeologer bringa i dagen, vem vet.......:-) ;-) :-D