"Sveriges järnvägsstationers" band om Mellansverige redovisar på sid 802-803 den mycket lilla
TÖJ-stationen Kättinge: Näst sista linjestation på sträckan ut till Arkösund: Klassisk med T-semafor och tåganmälan, kunde dock trafikeras obevakad. Det senare var grannen NVHJ sämre på!

Citat ur boken: "för godstransporter mellan stationerna disponerar stationen fyra lastbilar".
Märk tredje och fjärde orden. Troligen körde man också ut/hämtade gods i byarna, mot lokal taxa. Ändå gick (ångloksdraget) godståg till Arkösund sex dagar i veckan (TÖJ tidtabell av 1949). Men med rätt korta stationsuppehåll. Jag gissar att TÖJ trafikinspektör Allan Almqvist
(= produktionschef) jämförde timkostnader för tåg och bil. Storskaligt i SJ kom saken först i styckegodsreformerna 1958-1964 (´Knutpunktssystemet´).

Vid TÖJ förstatligande 1950 fördes lastbilsrörelsen ´systemenligt´ till SLAB/Svelast. Som
förstås här fokuserade på Norrköping. Stationeringen i Kättinge ansågs ointressant och såldes ut till chaufförerna: Som givetvis tog med sig den lokala kundkännedomen. Styckegodstrafiken på Arkösundsbanan var också på senare år liten: Sträckan togs heller aldrig in i ´Svelastsystemet`: I övriga Norrköpingsområdet infört 1958. De få kvarvarande sändningarna planerades in i middagsrälsbusstågparet 227/228: Vardagar YBo5p + UBFo3yp. Ingendera part ansåg konduktör behövas för detta.