Jag har en lite annan bild av vad historien säger.

Under perioden september 1939 till Juli 1940 stod svensk järnmalm för halva tyska produktionen.
Jag har lite svårt att se att det brukar överdrivas.
Efter Frankrike och Belgiens fall gick det ner till en fjärdedel av tyska produktionen.

Att säga att svensk malm inte hade kvalitet för vapenproduktion är också litetveksamt.

Tyskland köpte ca 2/3 malm från Norrbotten som inte var så bra för specialstålstillverkning
men hade en hög järnhalt vilket sparade kol och arbetskraft för tyskarna.
Den andra tredjedelen var bergslagsmalm, delvis mycket lämpad för att tillverka specialstål och vapen.
(rättat efter läst Stefan Isakssons post)

Och ska man vara noggrann så köpte Sverige till stor del polskt kol av tyska ockupationsmakten.

Men i grunden så var det hela ett ömsesidigt handelsutbyte som bägge parter vann på.
(om vi bara ser till Sverige och Tyskland)

Mvh
/John