220 volt växelström på Östermalm. (Historiskt material)

av Gunnar Ekeving, Sunday, March 24, 2019, 21:28 (1831 dagar sedan) @ Christer Ljunggren

huvudskälet till att elverken i många större städer använde likström för leverans till hushåll och andra småkunder var väl att man med hjälp av understationernas ackumulatorbatterier kunde jämna ut belastningen över dygnet och dessutom få en reserv för den händelse kraftverket fallerade? Stockholms elverk måste fram till någon gång under första världskriget helt förlita sig på Värtaverket, sedan fick man kolbrist och kompletterade med en provisorisk anslutning till Vattenfalls nät i Uppsalaregionen (vilket krävde frekvensomformning mellan 50 och 25 Hz). 1918 kunde man börja använda egen vattenkraft (Untraverket i Dalälven) och snart började övergång till 50 Hz även i Stockholm. Jag skulle tro att intresset för likström då avtog eftersom elverket nu hade tillräcklig kraftverkskapacitet för att utjämna belastningsvariationer och även bra redundans genom anslutning till det nationella 50 Hz-nätet. Detta borde innebära att nya stadsdelar som tillkommit efter mitten av 1920-talet eller kanske 1930 aldrig haft likström - vilket förstås underlättade för modelltågsentusiasterna.

För att anknyta till järnväg i skala 1:1 kan nämnas att Saltsjöbanan redan vid starten av eldrift 1913 köpte 25 Hz växelström från Stockholms elverk och omformade till likström för tågdriften. Elverket krävde dock att SSnJ använde ett ackumulatorbatteri för att jämna ut de belastningsvariationer som oundvikligen uppstod i järnvägsdriften. I slutet av 1920-talet var ackumulatorbatteriet utslitet, men samtidigt hade elnätet blivit mer robust så de utrymmeskrävande ackumulatorerna kunde slopas. Lokalen hyrdes istället ut till industriell verksamhet.


Hela tråden: