Tursamt nog hade vårt hus på Valhallavägen växelström, vilket inte var så vanligt i övriga stadsdelen, tåget kunde avgå en timma senare. Varje jul och födelsedag kom nya Märklinpaket upp ur säcken, inköpta på NK:s leksaksavdelning, senare blev det hos Théa Lindgrens pappershandel på Nybrogatan 27 i Stockholm som sålde Märklin.

Var inte 220 volt växelström standard som hushållsel sedan långt tidigare eller hade Östermalm, som Du verkar bott i, annat strömsystem?

För oss som växte upp på Kungsholmen i mitten av 50-talet kunde det skilja på bara några kvarter om man hade likström eller växelström hemma. Själv hade jag växelström hemma i vårt 30-talshus men min skolkamrat Mikael som bodde några kvarter bort på S:t Eriksgatan och istället hade likström hemma fick problem när han i present fick en Fleischmannanläggning. Men med hjälp av mj-butiken Lektjänst i kvarteret intill också på S:t Eriksgatan ordnade det till sig så att han kunde köra sina Fleischmannlok. Han fick en specialbyggd 'ellåda' från Lektjänst istället för den vanliga Fleischmanntrafon så att han kunde styra sin mj-bana. :-)

PS. Vad är den rätta facktermen för den här specialbyggda likströmersättningen till den vanliga normala Fleischmanntrafon som ju var/är gjord för växelström i vägguttaget? Jag har glömt vad firma Lektjänsts specialbeställda 'trafo' till Fleischmannsystemet kallades; det är ju trots allt över 60 år sedan jag såg/lekte med den här mackapären hemma på golvet hos Mikael! :-D

PPS. Kommer ni för övrigt ihåg den 'trampsäkra' Fleischmannrälsen?! :-)