Parkvägens "mötesstation" trafikerades i högertrafik. Det ser man ju om inte annat på placeringen av den huvudsignal som gäller för 49:ans vidare färd mot Gåshaga. A11-B11-tåget torde ha dragit ut mot Kottla för att sedan backa in till spår 1 (?), spåret vid "stationshuset", så att förbigång kunde ske med 49:an på spår 2 (?). (Det var ju så att växlarna vid mötesstationerna var återfjädrande; de gick efter uppkörning tillbaka till normalläget, i Parkvägen alltså till högerläge.) Jag tycker att jag borde ha kommit ihåg denna manöver, men det gör jag inte. Möjligen var det så att A11-B11-tåget vid sin färd från AGA hade stannat före infartsväxeln och att växeln efter tillstånd från trafikledningen hade låsts upp och lagts om i vänsterläge, för att få in tåget på spår 1 och förbigången. Men, hmmm, hur fick A11-B11-tåget sedan körsignal för sin vidare färd mot Gåshaga; utfartssignal fanns ju bara från spår 2?

Som jag uppfattar funktionen i LB gamla block så borde man kosrtsluta spårledningen framför signalen, varvid den går till kör när blocket blir klart, sedan kan man köra förbi växeln, ta bort det man kortslöt spårledningen med och sedan köra vidare.

Det normala förfarandet var nog snarare att trafikledaren beordrade mötande tåg att stanna innan det ”tog” sträckan från motsatt håll, och därefter gav körtillstånd till tåget som gick från fel spår.

Så gjorde de säkert! Befälet gick ofta av och ringde ville jag minnas.Ty även det enkla kan ju vara värt att tillämpa! Dessutom var det helg och lite trafik på banorna. Det var hur som helst en väldigt rolig resa förutom LiB och SSLidJ även en rejäl runda på innerstadsnätet. Vid Kyrkviken knuffade vi B11:an i rundgång och vid Gåshaga Nedre så lät vi den rulla med handbromsen bemannad!

//Mr H