Problemet med flyttningen från Warnemünde till Seehafen var att man därmed avbröt den direkta tågförbindelsen mellen Köpenhamn och Berlin, som hade existerat sedan 1903 endast avbruten ett par år under och strax efter andra världskriget. Under DDR-tiden var tågfärjan Gedser - Warnemünde faktiskt den enda direkta förbindelsen mellan DDR och ett Nato-land, förutom Västtyskland förstås. DSB ville isjälva verket helst lägga ned leden, men från DDR insisterade man på att fortsätta. Under många år fanns en dag- och en nattförbindelse, men någon stor trafik var det aldrig talan om. Under femtio-, sextio-, sjuttio och åtttiotalet subventionerades trafiken, och när väl muren äntligen föll och passagerarna kunde resa fritt, då lade man ner trafiken!