Kanske räckte inte tutandet för att förebygga olyckor och istället kom bommarna till?

Det ansågs väl också extra farligt med dubbelspår. Jag hittar inga uppgifter om olyckor under dubbelspårstiden, däremot blev en choklad- och konfektagent påkörd i november 1937. Polisrapporten beskriver att han åkte runt i chokoladtillverkaren Caps bil och tog upp beställningar. Sedan fikade han på Lillemors kafé och körde därefter i låg hastighet mot plankorsningen med Eddavägslinjen. Sikten vid korsningen skymdes av en häck, men plötsligt hade chokladförsäljaren "varseblivit det elektriska tåget, som med hög hastighet närmat sig korsningen".

Motorföraren på tåget slog av strömmen när han närmade sig korsningen. Hastigheten minskade då från cirka 30 km/h till ungefär 20 km/h när korsningen passerades. Han såg plötsligt bilen, nödbromsade och signalerade.

Bilföraren blev svårt skadad och måste i taxi köras till det närbelägna centrallasarettet. Bilen totalramponerades.

Det fanns en kiosk vid hållplatsen, men kioskbiträdet fröken Wagner hade inte iakttagit händelseförloppet utan blev medveten om sammanstötningen först när hon hörde en skräll. Den kund som just betjänades av fröken Wagner hade reagerat på tågets visselsignal, men när hon riktat sin uppmärksamhet mot tåget hade kollisionen redan inträffat. Däremot hade hela händelseförloppet registrerats av en studerande som stod vid hållplatsen, av en kvinna som just kom ut från Janssons speceriaffär, och av specerihandlare Jansson. Flera av vittnena påpekade att väglaget var extremt halt och att bilen tycktes ha dålig manöverförmåga eftersom den saknade snökedjor. Chokladmannen menade dock att snökedjor inte användes eftersom bilen hade lågtrycksdäck.

Av handlingarna framgår också att tåget hade tre vagnar och blev 18 minuter försenat eftersom man måste invänta polisen.