Hej igen!

Järnvägen Växjö-Hultsfred byggs i etapper under en tidsperiod av inte mindre än 27 år. Bygget börjar i Växjö och år 1895 kan man inviga Växjö-Klavreströms Järnväg, WKJ. År 1902 fortsätter man till Åseda och bolaget byter namn till Växjö-Klavreström-Åseda Järnväg, WKÅJ.

Därefter tar det ett antal år innan utbyggnaden fortsätter. När man år 1912 når Virserum byter bolaget åter namn, denna gång till Växjö-Virserums Järnväg, WWJ. Den sista delen av banan, till Hultsfred, påbörjas år 1917 och tar hela fem år att färdigställa. I samband med invigningen år 1922 byter bolaget en sista gång åter namn, till Växjö-Åseda-Hultsfreds Järnväg, VÅHJ. Eftersom man nu kopplas ihop med andra banor och har samtrafik kräver myndigheterna att fordonen märks med en och samma bansignatur.

Man har stora förhoppningar när smalspårsnäten i södra och norra Småland sammanfogas, men redan under byggtiden av sista etappen är ekonomin så ansträngd att man tidvis tvingas avbryta bygget. Åren efter färdigställandet blir också magra, vilket leder till att man sparar in på utgifter överallt där det går, men också att man t.ex. investerar i tryckluftbroms för att rationalisera driften.

År 1922 kopplas man även ihop med Kalmarbanorna via ÖVJ och RÄJ i Älghult. Trots försök med bland annat genomgående vagnar och många förändringar av tidtabellerna får VÅHJ, liksom flera av de andra banorna i trakten aldrig det uppsving man hoppas på. Den dåliga ekonomin leder till att VÅHJ förstatligas redan år 1941.

Ägare och samförvaltning
Järnvägen byggs till följd av starka intressen från industrierna längs banan, men i takt med utbyggnaderna lånas allt större belopp från staten och kommunerna längs banan. Bland annat köper VAJ, som till stora delar ägs av Växjö stad, in sig i bolaget. Blivande VÅHJ knyts redan tidigt ihop i en gemensam trafikförvaltning med övriga järnvägsbolag staden har ekonomiskt engagemang i (ÖVJ, VTJ, HKJ mfl). Man kommer att med tiden även att dela kontrollkontor och vissa nyckelbefattningar med de andra banorna. I Växjö har VÅHJ tillsammans med VTJ även en gemensam verkstad med både 891 och 1067 mm spårvidd.

Personvagnar
Den första vagnsuppsättningen för trafiken mellan Växjö och Klavreström levereras från Ljunggrens i Kristianstad. Den består av fyra vagnar, två kombinerade första- och tredjeklass boggivagnar litt ACo, en tredjeklass boggivagn litt Co samt en tvåaxlig kombinerad tredjeklass- och postvagn litt CD. Boggivagnarna är av en annorlunda modell utan lanternin.

En av ACo-vagnarna utan lanternin, dessutom tillsammans med en öppen sommarvagn av tidigt snitt. Bilden är tagen i Växjö, troligen före sekelskiftet, men senast år 1908 då ACo-vagnarna får lanternintak.

Numreringen blir udda, ACo-vagnarna får nr 1 och 2, medan de båda andra vagnarna blir nr 6 och 7. När Hessleholm år 1901 levererar nästa tredjeklass boggivagn får denna nr 5. Därefter levereras en tvåaxlig vagn från Ljunggrens år 1902, som helt logiskt(?) blir AC nr 9!

Invigning av järnvägen i Åseda år 1902. Boggivagnen utan lanternin är Co 6 och den med lanternin är Co 5. Man kan också se att sommarvagnarna i tåget nu fått brädväggar.

Hässleholmsvagnen Co 5 vid plattformen i Växjö år 1904 tillsammans med någon av finkorna nr 23 eller 24. Jämför gärna med bilden nedan på samma vagn i ombyggt skick på samma plats drygt trettio år senare.

År 1908 levererar KVAB en för sin tid rätt ålderdomlig kombinerad person- och postboggivagn, CDo 8. Vagnen har lanternintak, men har delvis fått stora fönster.

Leveransbild av WKÅJ CDo 8.

Bara två år senare levereras betydligt modernare vagnar. Då utbyggnaden till Virserum börjar år 1910 köper man BCo nr 3 och de båda C-vagnarna 10 och 11 från Vabis. Nu är vagnarna av modernt snitt med högvälvda runda tak och stora fönster. Första klass slopas år 1909 och boggivagnen levereras därför som littera BCo.

Leveransbild av WWJ C3 11. Siffran i litterat ska troligen tala om att vagnen har länkaxlar, men uppenbarligen kan man inte riktigt bestämma sig vilken siffra som ska användas. Man blandar därför friskt de första åren, år 1910 anges t.ex. litterat till C4 trots att vagnen bevisligen är märkt med C3…

Trots den mycket ansträngda ekonomin köper man två nya personvagnar lagom till invigningen av VÅHJ år 1922. De båda vagnarna levereras från Görlitz i Tyskland. Man fyller då luckorna i nummerserierna och vagnarna får numren 4 och 12, den ena är litt BCo och den andra är litt Co.

En sista personvagn tillkommer därefter, då ÖVJs materiel övertas år 1933. ÖVJ C 500 blir då VÅHJ C 13.