Ulf Pålsson skrev att han inte förstod varför någon förare skulle vilja signalera "Fara" med något annat än tyfonen.

Gunnar Lilienberg ansåg att det vore lämpligt att avstå från tyfonen när man ska uppmärksamma personer på plattformen att tåget är på ingående.

Min invändning var att i exemplet som Gunnar tog upp, så är det inte fråga om signalen "Fara", utan "Tåg kommer". Dvs. det är inte den typen av situationer som Ulf talar om när han säger att han inte tror att någon skulle välja att signalera "Fara" med klocka.

Enligt gamla BVF 900 ska signalen "Fara" ges

a) när nödbromsning behövs,
b) när ett tåg som skall göra uppehåll på lokalbevakad station inte har
kunnat stanna med främsta delen senast vid tågvägens slutpunkt,
c) när hjälp behövs p g a missöde.

Just så, daniel. Och reglerna i BVF 900, de var i princip lika i äldre utgåvor av trafikreglerna (Tjr, Sio, Säo). Fall a) infördes 1929 (dessförinnan gällde att ”bromsarne skola skyndsamt och med kraft åtskrufvas” (formulering från 1858). Fall b) infördes 1947. Fall c) infördes som en betydelse för "fara" 1919, men betydelsen hade redan från 1858 funnits för en ljudsignal vars signalbesked var "larm".
/up

Jag har för mig att på Djursholmsbanevagnarna (t ex rävarna) valde man mellan tyfon och klocka med en kran placerad ganska otillgängligt placerad under förarbordet. Kranen skulle ställas om till "klocka" innan man körde ut på gatan och tillbaka till "tyfon" ("vissla"?) när man kom tillbaka till Östra.

Om jag minns rätt, så skulle man förlora värdefull tid om man ska kravla under förarbordet innan man ger signalen "Fara".

/funderar
Leif