Eftersom tåget i enkelspåret såklart kunde gå åt bägge hållen, hur sköttes "samtrafiken" med bilarna i denna del av gatan? Hur visste bilisterna från vilket håll ett tåg kunde komma härnäst?

De såg om de mötte ett tåg. Tågens sth var 20 km/h, så risken att bli ikappkörd av ett var minimal. Detta var ju inte något unikt för spåret i Engelbrektsgatan, som juridiskt var en spårväg. Alla spårvägsstäder hade sträckor med enkelspår i körbanan.