Tågmästare är ju känd titel men förr ex HNJ så var det bara dem som var placerade i Halmstad som hade tågmästare status. I Landeryd var det bara konduktörer men så hyggliga, när jag ville ha svar på allt. Alla hade häftiga namn som Klang, Stolt och Modig.

Förekom titeln tågmästare alls vid privatbanorna? Vid SJ var den ursprungligen en tjänst som
"arbetande bas" i stora tåg. I en sammanställning av 1956-12-01 var då 336 fasta turer av 1631 st i konduktörssektorn besatta med tm (20 %). Med behövlig fyllnadstid i "småtåg", även i ensamtjänst.

En av farmors släktingar var en sådan, i Göteborg. Han börjat som ung SJ-växlare där redan före förra sekelskiftet. Ofint sagt "ägde han hela tåget". Än på äldsta dagar mindes han turerna som tågbefälhavare i i nattågen 4 och 3 Göteborg <> Hallsberg (Med saxad dagtjänst): Två "underkonduktörer", flera sitt- och sovvagnar, resgodsutrymmen och postkupéer (Med undervägsutbyte).

1950-och 1960-talen var ju nedgångstider för både tåg och buss: De sista busskonduktörerna på landsbygdslinjer drogs in (Levde kvar på de tyngsta stadslinjerna litet längre). På SJ minskades konduktörsbemanningen och personalen ges del i rationaliseringsvinsten: Man släppte kopplingen tm <> arbetsledare, och tjänsten blev mer allmänt hållen: Som byråassistent (som jag själv varit), överstelöjtnant och rektor. På mitt rekrytregemente S 1 hade överstelöjtnantEN
eget brevpapper: Det fanns bara EN, överstens andreman.