Först en rättelse:

Till sist en lurig bild, som i varje fall inte är tagen åren 1926-28. Jag tycker mig ana ett par vita streck som skulle kunna vara spårvagnskontaktledning upp mot Engelbrektsgatan, så jag tror att den är tagen strax efter 1929 när tågen kommit tillbaka. Ska vi gissa att något skenande tåg sedan fällde den eleganta stolpen ut på Engelbrektsplan och att SRJ då fick gjuta den kraftiga stoppbocken på närmast föregående bilder:
http://www.samlingsportalen.se/getitem-record?PID=SE_SJM_FG_Jvm_KBEB03318

Sedan en komplettering:
Tydligen fälldes stolpen redan 1904 - men hade tydligen rest/bytts ut igen när bilden ovan togs. Nå, vad hände egentligen 1904, jo: "Vid Djursholmsbanans slutpunkt å nedre Engelbrektsgatan inträffade vid 1/2 4-tiden den 6 mars 1904 en svårare vagnurspårning, varvid den elektriska ledningen ganska illa ramponerades, men dess bättre ingen människa skadades. En släpvagn skulle nerbromsas i backen, men bromsarna fungerade ej, varför vagnen törnade mot den stora slutstolpen, bräckte denna, som i sitt fall ryckte med sig en stagstolpe och ännu tre stolpar uppåt linjen." Det är major Viktor Ståhle som berättar detta i kapitlet "Trafikrubbningar" i 50-årsboken ("Stockholm Rimbo Järnvägsaktiebolag 1885-1935).

Ståhle citerar också pressrubriker och insändare som kritiserar och hånar SRJ över trafikstörningar m m, men hittar också en insändare som försonande skriver " --- Beträffande Engelbrektsgatan har ju Rimbobolaget försökt få anlägga station i Humlegården, få lägga ut spåren utefter Humlegårdsgatan m.m. för att betrygga trafiken, men allt förbjudes och Stockholms stad tvingar Rimbobolaget att stoppa sina tåg i en lutning och under sådana förhållanden, som måste föranleda olyckor. Jag vädjar till varje fackman. --- "

Kort sagt, arrangemangen med stoppbock och kontaktledningsstolpar längst ned mot/på Engelbrektsplan blev nog lite annorlunda i samband med inträffade olyckor och tillbud - och vägtrafikens tillväxt. Däremot tror jag att rundgångspåret fanns hela tiden, ett ganska kort mitt i gatan 1893-1925 och ett något längre(?) i kanten av humlegården 1925-60.

Och ännu en komplettering. Här en graf från 1941 och en beskrivning av hur trafiken kördes och vilka utmaningar som man stod inför bl.a. kapacitetsmässigt. Här framgår också att ändhållplatsen lutade nästan 48 o/oo.