Till det kan läggas att de av Leif nämnda spårvagnarna med enaxliga boggier införskaffades till Långedragslinjen, som delvis var koncessionerad som järnväg, och om jag inte tar fel bitvis var lagd med vignolräls.
I tidernas fullbordan såldes de till Gävle där de sattes in på Bomhusbanan (definitivt vignolräls).

Jag har alltid undrat hur enaxliga boggier kunde betraktas driftsäkra, men jag har aldrig hört något skvaller om att de skulle varit speciellt urspåringsbenägna, så det verkar ha fungerat.
Den sedan många år döde f d spårvagns- och bussföraren Nils Wallner nämnde vid något tillfälle att golven i vagnarna var välvda, möjligtvis på grund av enaxelboggin, det kan till exempel ha funnits någon form av länkning mellan boggierna.

Hur som haver: även om jag aldrig har hört talas om rälsbussar med enaxelboggier, och således tvåaxliga boggibussar, så är de definitivt tekniskt möjliga.

SI