Två fina stationshus på Öland (Byggnad)

av Kjell Aghult, Thursday, June 20, 2019, 11:58 (1744 dagar sedan) @ Hugo K

Intressant att man gjorde sig omaket att bygga om Öjkroken (Öl. Lindby, rättat) med ljussignaler om man ändå inte gjorde det möjligt att fälla sidotågväg i ställverket.

Utförandet räcke för enkla förhållanden - investeringspengar var det alltid ont om. Utformingen fanns på flera andra håll, på både Kalmar- och Östgötasmalspåren. I t ex Hidingsta (f d NÖJ) hade uppgående lokalgodståget reguljärt möte på sådan station: 1953-1958 hela sex dagar/vecka, därefter färre. .

Hur såg det annars ut med ställverk på Öland? Landskapet lämpar sig ju utmärkt för T-semaforer och det är väl det som de flesta stationerna hade.

T-semaforer var det normala på mellanstationerna. På det viktiga bettågsavsnittet Borgholm - Mörbylånga byttes de ca 1952 ut mot mestadels tvåskens huvudljussignaler. Undantagen var Gårdby (T-semaforen kvar) och Öl. Skogsby (treskenssignaler).


Lundtorp fick ju under SJ-tiden vevställverket ombyggt så att det fanns ljussignaler vid de två förgreningsväxlarna på linjen från färjestaden och norrut (mer om det på ekevings eminenta hemsida: Lundtorp på Ekeving )

Ölands enda motorväxlar.


På sidan 93 i boken "Ölands järnvägar" ser man ett ställverk i Gärdslösa och på sidan 94 skymtar man en liknande apparat i Ölands Skogsby... infartssignalen till Skogsby som rent storleksmässigt ser ut att vara en treskens.

Se ovan.


I Mörbylånga fanns också en apparat med ljussignaler och den finns det en bra bild på i tidigare nämnda bok. Hur såg det ut på de andra säckstationerna längs linjen? Borghoml hade en semaforanläggning som verkade leva kvar rätt länge.

Anläggningen i Mörbylånga (också ca 1952) föranleddes främst av elektrifiering av bommar (Indragning av två vägvakter): Enbart klotväxlar fanns. Borgholm och Färjestaden hade kvar
sina semaforer (likaså med enbart klotväxlar) banans tid ut.


Hela tråden: