SL/Roslagsbanan anskaffade nya fordon 1988-1995 i form av motorvagnar, mellanvagnar och manövervagnar. Tittar man på antalet fordon så fördelades dessa till;

• 35 motorvagnar
  
• 34 manövervagnar
  
• 32 mellanvagnar

Hur tänkte man med dessa fördelningar mellan fordonslag? Var det ekonomin som styrde eller omlopp vid anskaffningstidpunkten?

Ola Ahlström
Malmö

LeifB är väl kanske den som sitter inne med svaret, men man bör huvudsakligen ha tänkt sig att ett visst antal 3-vagnssätt skulle tursättas, och med hänsyn till komponentmängden i resp vagntyp (samt risken för krockskador? Ingen ATC på den tiden och rätt dåligt med vägskydd) behöver man då ett par motor- och manövervagnar extra i reserv. Tror även att utfallet kan sägas visa att man tänkte helt rätt även om senare tiders ombyggnader kan ha gjort att det ibland uppstår viss brist på mellanvagnar.

Bekräftar! I den PM som skrevs inför beslutet (om utlösningen av optionen) poängteras främst krockrisken. Utfallet har väl blivit färre krockar men mer tekniska fel på främst motorvagnar - eller kanske längre avställningstider för tekniska fel - än väntat, så antalet funkar rätt bra. Jag har har inte haft någon insyn i statistiken de senaste drygt 20 åren, men mitt intryck är att det finns en manövervagn "för mycket". Begränsande för tursättningen är nog nästan alltid antalet trafikdugliga motorvagnar. På det hela taget så instämmer jag i "att utfallet kan sägas visa att man tänkte helt rätt". Förr om man saknade en mellanvagn, så var det bara att köra ett femvagnståg där det skulle vara ett sexvagnståg eller till nöds ett tvåvagns istället för ett trevagns. Idag är det lite mer komplicerad eftersom mellanvagnarna behövs i tågsättet för att erbjuda låggolv.

Den ursprungliga beställningen var på 20 passvagnar och 5 trevagnssätt. Det fanns då också en option på ytterligare 30 motorvagnar, 30 manövervagnar, 15 mellanvagnar och konvertering av de 20 passvagnarna till mellanvagnar under förutsättning av beställning senast ett visst datum. Det var när man utlöste optionen som man nöjde sig med 29 manöver- och 12 mellanvagnar men maximlat antal motorvagnar och konvertering av samtliga passvagnar.

"Passvagn" är roslagsbaniska för passagerar-/personvagn och innebär när det gäller UBp-vagnar att de hade klassisk Knorr KE-broms med huvudledning och var avsedda för att användas tillsammans med de gamla gröna tågen.

"UBp mellanvagn" betyder i sammanhanget att vagnen har multipelkablar, koppel med eldelar för multkablarna och elektropenumatisk broms Knorr KBGM-P, liksom motor- och manövervagnarna.

Genom att optionen utlöstes började "konverteringen" av passvagnar till mellanvagnar nästan direkt efter att de sista satts i trafik. Om jag minns rätt så var det passvagn 324 (nu 824) som bara gick tre veckor i trafik som passvagn. Sedan råkade den ut för ett växlingsmissöde och skickades tillbaka till Hägglund för reparation och samtidigt konvertering.