Prognosen avråder inte, den informerar om läget. Beslutet och underlaget för beslutet ligger på den enskilde, utom i sådana fall där kommunen t ex har beslutat om förbud mot öppen eld (ånglok är inte öppen eld).

SMHI finns såklart till för att hjälpa till med ett sådant underlag till beslut men det ska inte missuppfattas som ett råd till någonting alls. Underlaget för beslut är den samlade kunskapen om de tekniska förutsättningarna (gnistskydd osv) och terrängen (betonglandskap, granskog osv) med mera. Brandklassningen måste sättas in i det sammanhang där tåget sedan ska gå. Ett släpande bromsblock kan ge nog så många gnistor som ett ånglok kan. Kanske man borde ställa in all tågtrafik när SMHI proklamerar 5E? Om det är 5E som är det enda man tar beslut utifrån?

Om man faktiskt har brandbevakning efter tåg, hur vet man att den är kapabel att hantera det som ett tåg kan ställa till med? För kan den inte det så är den ju meningslös. Då kanske man aldrig ska köra tåg om det är snöfritt. (I år var det faktiskt varning för stor brandrisk i ett område där snön fortfarande låg kvar på stora områden. Lite hysteriskt alltihop.)

Det behövs helt klart ett nytt sätt att se på det här. Givetvis är det viktigt att inte ställa till skada, men begränsningarna behöver bygga på något mer och stadigare än bara SMHI:s prognoser.

Jag vill inte hålla med om att brandbevakning är meningslös om inte personalen kan släcka varje möjlig brand, den kan ju snabba upp larmningen avsevärt.