Min minnesbild är att signalerna för motsatt körriktning på TGOJ var släckta.

Mellanblocksignaler på SJ enkelspårssträckor var väl släckta när det inte fanns något tåg på blocksträckan eller på sträckan fram mot signalen (kanske gäller detta fortfarande på Trafikverkets nät?). Som jag minns det tändes blocksignaler för båda riktningar när ett tåg närmade sig, men där kanske jag har fel.

Detta gäller fortfarande på Trafikverkets nät. På enkelspår är den mellanblocksignal normalt släckt som gäller för riktningen motsatt linjeblockets inställda riktning. Signalen tänds upp till "stopp" när ett motriktat tåg går ut på den blocksträcka som signalen skyddar, och den behålls sedan i "stopp" även sedan det motriktade tåget har passerat blocksignalen så länge tåget finns på närmaste blocksträcka.

Exempel: På sträckan mellan A och B finns, i riktning A->B, utfartsblocksignal A L1 i A och mellanblocksignalerna A L3 och A L5 på linjen. I riktning B->A finns utfartsblocksignal B L2 i B och mellanblocksignalerna B L4 och B L6 på linjen. A L3 och B L6 står nära varandra, antingen "rygg i rygg" eller isärdragna något; de bildar tillsammans en blokkpost, som man säger i Norge. På motsvarande sätt bildar A L5 och B L4 en "blockpost" (en term som slopades i SJ:s säo redan 1959).

Om linjeblockeringen är inställd A->B utan att något tåg finns i närheten, visar A L3 och A L5 "kör", medan B L4 och B L6 är släckta. När tågväg ställs ut från A, tänds B L6 i "stopp". Den släcks sedan igen när tåget har passerat A L5 / B L4, under förutsättning att det inte kommer något efterföljande tåg i samma riktning.

På dubbelspår var normalt alla signaler tända, detta för att undvika förväxling mellan signaler för vänster och höger spår. Vid avbrott i den normala strömförsörjningen fungerade det dock som på enkelspår, detta för att spara på batterireserven.

Så är det fortfarande på Trafikverkets nät.