Hej och tack för den trevliga bilden!
Jag vet precis vad grabbarna tänker på. Sommaren 1951 vistades jag hos farfar i Sandarne. Utanför gick massatåget draget av MaSJ 2 och på fabriksområdet och ut till Sandarne stn på OKB växlade f d HVa godsvagnar. Jag var en oförvägen nioåring, tog cykeln och trampade ned till och in på fabriksområdet där jag gjorde mig skyldig till spårspring någon timme. Min lycka blev fullständig. Plötsligt stannade loket och föraren Lars Sundell lutade sig ut och frågade om jag ville åka med. Om jag ville. Cykel lastade växlaren framför sotluckan och så bar det av backandes uppför backen med c.a tio axlar efter för att gå upp förbi växeln med stickspåret ner mot Sandarne stn där vid lämnade och hämtade. Jag kan än i dag minnas spänningen, den heta fyren alla rör och manometrar samt den härliga lukten av kol, ånga och varm olja. Hemma utanför grinden stannade man tågsättet och släppte av mig och cykeln. Detta blev den första av två härliga somrar som jag tillbringade på loket. Året därpå fick jag kasta in kol på fyren någon gång.

En upplevelse som jag grunnat över är denna: Vi hade en gång alldeles för många axlar för att kunna komma upp för backen ovan. Men avbytarlokföraren var en sprallig farbror. Sedan alla vagnar var upphämtade eldade han på ordenligt så att säkerhetsventilen utlöstes; drog i gång och tog vattenslangen som vi spolade durken med och riktade den in i fyren med fullt sprut varpå elden verkligen började dåna i pannan. Vi kom upp för backen med loket och passerade bommarna över ’Flygfältsvägen’ men den sista axeln hade någon meter kvar för att gå fri växeln när loket gav upp. Det blev att signalera ordentligt så att vakten vid Lerviks grindar skulle förstå att vi var på tillbakarull. Nere var det bara att reducera vagnarna och göra två resor istället. Vilket krävde ögat på klockan för att passa OKB och massatåget.

Min fråga är det vanligt att man i ångloken sprutade vatten på fyren. Alstras det brännbar gas som höjer fyrtemperaturen momentant?
FAF