Självklart. Men det var ju inte det detta handlade om. Ur mitt perspektiv är det tragiskt. Sen huruvuda folk uppskattar museibanor eller inte är en helt annan poäng. Att kommuner och städer i dagens läge vill hitta olika sätt att locka turister är självklart. Hur man gör detta är nog inget som kommunen egentligen bryr sig om, drar det folk är det bra, om inte är det inte bra. Frågan är också hur mycket det kostar att satsa för en kommun. Men man kan se olika på saker och ting och som verkande inom besöksnäring på Gotland så finns det skillnader i attityd. Mitt intryck av Vadstena är att man lutar sig tillbaka i trygg förvissning om att slottet och klostret drar folk till stan.

Skulle vilja påstå att de flesta turister åker till Vadstena för att se klosterkyrkan och slottet. Antalet personer som besöker Vadstena för att de vill åka museijärnväg är relativt litet.

De besökare som ändå valt att se slottet, kan inte undvika att upptäcka järnvägen, hamnspåret ligger precis intill och placerar man ett rykande ånglok just där så strömmar folk snabbt dit. Även måttligt tågintresserade börjar fråga om järnvägen och tipsas snart om både biljetter och försäljning. Vad är detta värt för WFJ? -mycket, det är just de måttligt intresserade som ska hitta järnvägen, entusiasterna hittar dit ändå. Få föreningar har detta guldläge, som WFJ åkt snålskjuts på. Alltså skulle man kunna säga att slottet betyder mer för museijärnvägen än vad museijärnvägen betyder för slottet. Hade järnvägen däremot gått mellan låt säga de gudsförgätna ställena Fågelsta och Fornåsa, hade denna förening varit huvudattraktion och "motorn" i hela bygden på somrarna, folk hade lockats dit pga järnvägen och inte av nått slott. Kioskägare och lanthandlare hade gnuggat händerna av förtjusning då kundantalet ökat och därmed vinsten för näringsidkarna i området. Hade kommunen i detta läge hotat om avhysning hade bygden protesterat och höjt sina röster, inte pga att de skulle sakna de tuffande tågen utan pga minskande kundunderlag sommartid, det är det allt handlar om nämligen pengar, entusiasm räddar inga järnvägar.

I sann JFK-anda skulle man då kunna ställa frågan: Vad kan WFJ göra för kommunen istället för att fundera på vad kommunen ska göra för WFJ. Då får vi genast en mycket mer positiv debattanda och järnvägen blir en möjlighet istället för ett problem.