Detta är ett förslag som kommer lite från och till i olika sammanhang.
När du tänker efter är ju allt organiserat på detta mer eller midre representativa sätt i både stat, föreningar, företag, ledningsgrupper, projektgrupper mm. Någon får ett uppdrag av någon annan och sköter det självständigt till en tidpunkt där det redovisas.

Du menar att problemen i t.ex. FVJ inte skulle uppstått med direkt demaokrati; det är inget problem att en falang väcker en fråga och röstar igenom den. Men av vem ska du sedan utkräva ansvar, t.ex. i FVJ-fallet? Om du degraderar styrelsen till en marionett kan du inte längre utkräva ansvar av dem vid oegentligheter men du kan inte heller ställa alla röstande och icke-röstande medlemmar till svars. Detta är en av de större anledningar till att sådana system inte används praktiskt. Ett annat problem är att det krävs mycket kunskap. En viljeinriktning "vi ska bygga en ny verkstad" kan ett årsmöte uttrycka. Men ska man sänka det till "direktdemokratinivå" vilka lån ska tas, hur ska lånen tas, hur många spår ska verkstaden ha, hur ska uppvärmningssystemet vara, vika bidrag ska sökas osv så behövs det en helt annan kunskap och insatthet där de som till slut ska utföra jobbet (jag skrivet medvetet inte ansvariga eller styrelsen eftersom ansvaret vilar på alla som röstade) måste genomföra något under kanske orimliga förutsättningar.

Schweiz är också ett bra exmepel på att det fungerar dåligt. visst finns det många som tycker att det är kul men det blir folkomröstningar i en massa knäppa frågor och de många struntar ändå i att rösta vilket gör att knäppa saker blir införda bara för att ett år efteråt tas bort igen för att det var ohållbart.
Att vi fortfarande alla röstar på samma sätt och inte via internet som komplement är också en demokratifråga. Alla ska ha det lika lätt/svårt att rösta. Skulle man ge en "internetröst" samma vikt som en "pappersröst" skulle en viss typ av medlemmar få ett enormt övertag. Demokratiskt problematiskt.
Men visst blir säkerheten högre om man inför en obligatoriskt kvittens - dvs att det bara kan röstas i en fråga om minst 90% (eller nåt) har kvitterat att de nåtts av informationen.

Andra nackdelen är att det via internet kommer en massa ogenomtänkta förslag av "folk som har för lite att göra". Det är "för lätt" att tycka nåt utan att tänka, att tycka utan att veta något om bakgrunden, att slå in öppna dörrar, att tycka på grund av ensidig information osv, det är bara att titta på all dynga som skrivs i nätfora.

Det går att skriva hur mycket som helst i frågan men egentligen är allt redan tänkt eller skrivet för att frågan ingalunda är ny.

Av de tre föreningarna du tar upp kan jag inte se några som helst indikationer för att det säkert skulle gå annorlunda.
AGJ: Ett beslut tas att spara 100 förfallna godsvagnar men inget beslut om hur det ska gå till (för där har ju hemmartyckarna inga ideer) De som ska göra skitjobbet lär väl då säga "skit it'". Och så får alla direkt-tyckare komma själva?
JVMV: Ett beslut tas att medlemmarna ska få gå in gratis på järnvägsmuseidagen (det är väl där som skon klämmer hos dig?). Om järnvägsmuseet säger nej; Ska du avsätta alla medlemmar som röstade då?
FVJ: Medlemmarna röstar att spåren i Jakobshyttan ska rivas ideellt. Medlemmarna bifogar inga idealister när de röstar. De röstar kanske också om att trafik ska tas upp igen för att tjäna pengar. Men hur då?

Och så vidare... Direkt demokrati är ohållbart eftersom den som tar ett beslut inte kan ställas till svars för det och inte behöver ta konsekvenserna av beslutet. Det har också provats ibland i olika föreningar eller organisationer men i regel skitit sig totalt och man har återgått till någon form av representativt styre.

Sen kan man ju ändra mycket annat om man vill det. T.ex. har Svenska Scoutförbundet för länge sedan slopat plenumdebatterna på sina förbundsstämmor (några hundra delegater och lika många observatörer) till förmån för "påverkanstorg" och seminarier där samstämmiga förslag eller tilläggsyrkanden vaskas fram. Dessa kan sedan klubbas i rask takt vid det egentliga mötet.
Man kan ha rådgivande fora på olika sätt, fler arbetsgrupper etc men man kommer inte runt att några måste vara ansvariga och dessa måste ha friheten att på eget sätt arbeta mot det målet som har ställts upp av medlemmarna.

Fördelen i järnvägsmuseiföreingarna är också att de är så små och "platta" så vill man nåt är det vanligtvis bara att tjata på rätt person och hjälpa till med ett handtag så får man sin vilja igenom. Men man lyckas aldrig med att genom en omröstning tvinga någon ideellt arbetande att göra något mot sin egen vilja eller övertygelse bara för att man tycker att man inte har lust eller tid själv.