1944 tillsatte SJ en signalkommitté. 1970 hade kommittén sitt 120:e och sista sammanträde. Kommittémedlemmarna hade då konstaterat att de hunnit bli väldigt gamla (några hade redan avlidit eller fått tillstånd att pga hög ålder lämna arbetet) och att signalkommittén inte längre hade någon naturlig plats i SJ:s organisation. Den drivande kraften, elektroingenjören och regeringsrådet Thelander hade blivit 75 år och ville avgå, och detta var nog främsta anledningen till att kommittén upplöstes.

Kommittén behandlade frågor om spårledningar, reläställverk för linjestationer, rangeranläggningar, ATC och mycket annat. På 1950-talet kom ett digert betänkande om spårledningar, där den stora frågan under ca tio års tid hade varit hur man bäst skulle skydda sig mot påverkan från jordmagnetiska strömmar. När skyddet mot jordmagnetiska strömmarna var ordnat dröjde det cirka tio år innan ett nytt hot mot trafiksäkerheten dök upp i form av spårledningsstörningar från tyristorfordon. Detta orsakade en del hårda ord mellan 1944 års signalkommitté och maskinavdelningen.

En annan fråga som tog upp kommitténs resurser vid denna tid var utarbetandet av en signalteknisk handbok. Huvudansvarig för detta var signalingenjör Fritz Ekberg, och efter många års arbete och diskussioner kring handboken kom den ut år 1968, när Ekberg var 73 år (Ekberg avled kort tid därefter).

Handboken var tänkt för trafiksidans personal, och är alltså inte lika tekniskt inriktad som det av ULJ inskannade [link=http://www.ekeving.se/hi/SJdok/Lundberg.pdf]Lundbergs kompendium.[/link]

Den signaltekniska handboken ger en bred översikt över signaltekniken i mitten av 1960-talet, och även en del historisk bakgrund. Eftersom detta kanske kan vara av intresse har jag skannat in handboken, kan nås via http://www.ekeving.se/t/sthb/index.html