Sedan är det nog så att verksamheterav typ museijärnvägar, välgörenhetsorganisationer och liknande ideella verksamheter ställer mycket stora krav på ledarskapet. På jobbet har man betalt för att gilla läget, så länge verksamheten håller någon form av hygiennivå i termer av affärsetik, arbetsförhållanden osv. Ligger verksamheten däremot "nära hjärtat" är risken för konflikter stor, liksom svårigheterna att kraftsamla och hålla samman det hela. Ett klassiskt exempel på en hopplöst svårtstyrd organisation är kyrkan där uppslitande konflikter är legio på alla nivåer.

En tydlig vägkarta med konkreta milstolpar på väg mot en brett förankrad vision är a och o. Särskilt om det inte finns större projekt att naturligt samlas kring. Annars är risken stor att antingen rotarymedlemmen med goda kontakter i kommunen och lokala näringslivet, mekarkungen eller han med grävmaskinen slutar. Eller i värsta fall alla tre...