Herrarna behagar fortfarande inte förstå (Järnvägs- och Museiföreningar)

av Ante på resa, Wednesday, March 12, 2008, 23:06 (5861 dagar sedan) @ Christer Andersson

Som järnvägsentusiast måste man ibland ta av sig entusiastglasögonen och se problemet ur den andra partens synvinkel.

Tro mig, Christer, just det du skriver ovan har varit en del av min vardag under ett par år rörande en annan bana. Jag fattar. Som jag skriver i mitt inlägg; lär av misstagen men älta dem inte. I klartext betyder detta att man ska analysera allt man gjort och sedan göra om och göra rätt. Vad som sker här är att det ältas självklarheter med facit i hand. Det är tröttande. Jag fattar att man ska lära sig, det är grundkurs 1 a. Den borde vi väl ha lämnat eller hur? I dessa trådar har det tragglats om hur WFJ borde ha gjort si och man borde ha gjort så. Folk som känt WFJ-veteran X drar en historia om hur det redan 1978 på hösten begicks fatala misstag eftersom... OK, vi fattar. Men de som idag står med ryggen mot stupet vill faktiskt ta nya vägar och det sker faktiskt. Men det kommer kanske att meddelas på andra ställen än här? Jag tycker också att det görs en hel del höns av fjädrar ur formuleringar i ett par ledare i Gurklisten. Saker som hela tiden tolkas som att "de har inte fattat trots läget... etc".

Angående exemplet bönderna så är det är inte så enkelt som sägs om att kommunen kan välja att lyssna på den tyngre parten. För det första; banan är en järnväg. Det finns vissa regler för hur man tillåts agera i en järnvägs närhet. Att plöja upp bandiken etc är ett intrång på järnvägsmark som ingen kommun, lantbrukare etc skulle kunna komma undan med. WFJ borde ha tagit strid i saken för där om något har man påverkade vattenflöden etc. För det andra; man har ett avtal med WFJ om den järnväg som hela tiden naggas i kanten. En ren hederssak är att man ser till att avtalet fungerar, även för motparten. Om man ofta väljer lösningar som förändrar verkligheten för motparten så förändrar man ju förutsättningarna för avtalet vilket påverkar dettas legimitet. Man kan ju faktiskt hävda att kommunen inte vet vad det innebär att äga en järnväg.

Richard, du gillar det här med att skära ned, gallra, vara realist etc. OK. Jag fattar vad du vill säga. Men resonemanget bygger på att inget blir fel. Att man gallrar eller skär ned exakt rätt vid rätt tdipunkt. Att rätt antal fordon skrotas och att det inte sker någon utarmning eller att rätt anttal meter bana kapas utan att miljöerna (som är en kvalitetsaspekt hos anläggningen) blir stympade. Frågan är; hur vet man sånt när man gör det? Jag har hela tiden hävdat i detta ämne att WFJ måste göra allt annorlunda men att vägen är en annan än den du förespråkar. För det första är frågan om banlängd ointressant i nuläget. Just nu måste man visa att banan WFJ är en tillgång för Vadstena, att det finns starka intressenter som hävdar samma sak och att vägen till en fungerande verksamhet är rätt kort. Det finns bara en vettig väg att komma fram till detta och det är att ordna medel och starka allierade och skapa ett projekt som innebär en snabbare banupprustning och samarbetspartners som finns i anslutning. Motala Express som redan nu är etablerade är en, Ladugård 206 som också är etablerade vid Huvudstad är en annan. Aska, Fågelsta, eller vad det nu kan vara är totalt ovidkommande just här och nu. Jag skulle också vilja säga att om man pratar om att sätta sig ned och "realistiskt" analysera banlängd etc i det här läget så är det enbart teorier. Tillbaka till grundkursen. För WFJ är idag inte tio km lång, den är 700 m. Det som finns bortom Katarinaskolan är sånt som kan fogas in med tiden men det finns inte idag annat är som utvecklingspotential. Ska man göra vettiga analyser måste det finnas siffror och fakta att gå på, sista tåget gick 1998. VÕsst man kan säga att man ska köra hit eller dit och ta bort resten, men vad baserar man det antagandet på? Antal aktiva om tio år? Ekonomisk sits 2015? Som jag sade i mitt inlägg så är WFJ inte en normal förening. Richard, du snackar om WFJ 1998. DÄR kanske din modell hade varit rätt. Nu blev det inte så och då måste man gå på den linjen.

Min poäng i detta är att det strategiska valet görs av WFJ. Nu vill man gå på linjen att man satsar på att hela banan ska bevaras. Jag kan förstå att det finns tungt vägande skäl för detta och det utan att ha mina entusiastglasögon på mig. Att börja kapa en bana man inte ens äger framför näsan på en kommun som har vräkt en, hur skulle man kunna gå iland med det utan att man mister allt? Symbolvärdet väger oerhört tungt här och det är försent för rätt mycket här. Jag skulle också vilja säga att min tes är att alla museiföreningar, inklusive WFJ måste bli oerhört mycket mer kommersiellt inriktade och det kanske kan vara ett sätt att slippa gallra, stympa, skära bort så mycket.


Hela tråden: