Den urspr rubriken är något missvisande: Med "badhuset" avsågs normalt i dåvarande Hälsingborg det som officiellt kallades "Simhallsbadet" mellan Södergatan och Karl Krooksgatan i höjd med dåvarande gummifabriken Tretorn. Däremot fanns bakom fotografens rygg på den övre bilden Norra kallbadhuset, kallat "Kallis", en gulmålad tornförsedd träanläggning byggd till Helsingborgsutställningen 1903 (då öppnade man ju också den elektriska spårvägen) på pålar gjorda av räls en bit ut i Öresund. (Eldades upp valborgsmässoafton 1968 har jag för mig för att ersättas av en "modern" byggnad på land av typisk 60-talskaraktär.) Men dessa benämningar var säkert inte kända för SJs utsända plankorsningsinventerare.

Nej, och eftersom plankorsningen endast omfattade utdragsspår eller motsvarande hade den antagligen inget officiellt namn. Plankorsningar med vägskyddsanläggningar belägna på linjen eller som omfattade spår som trafikerades av tåg (till skillnad från växlingsrörelser) hade man nog oftast bättre koll på. Dock kunde det ibland förekomma dubbla namn på korsningarna.

I början på 60-talet såg jag dessa bommar vara uppe för passage av fotgängare någon enstaka gång, troligen när det var många badgäster och SJ-personal fanns tillgänglig.

Förekom växlingsrörelser på dessa spår alla dagar och tider? Eller kunde man tänkas att exempelvis på söndagar haft bommarna normalt uppe, och fällt dem endast om någon enstaka växlingsrörelse behövde passera? Fast man kanske inte ville underlätta för obehöriga att komma in på den för övrigt någorlunda inhägnade bangården?