hej

jag blev bara lite intresserad av att du säger att det förekommer/kommit mobbing på agj, kan du redogöra för en utomstånde hur detta har gett sig uttryck så vi som inte har någon insikt kan få oss en uppfattning av det hela?

hälsningar peter fransson

Ja, det här med mobbning kan vara mycket svårt att komma tillrätta med när det väl accepteras av en majoritet inom exempelvis en ideell museijvgförening. Det är lätt att yla med vargarna om de är tillräckligt många...Mobbningen och subtila elakheter kan som sagt komma till många tråkiga utryck.

Ofta är det så att det som leder eller bakom kulissen anstiftar mobbning är svåra att komma till tals med. [i]"Vi har inte gjort någonting" Förstår han/hon inte skämt" "lite får man väl tåla"
]i]"Vi har en rå men hjärtlig stämning i den här föreningen[/i]" Många gånger bagateliseras sedan mobboffret när han/hon försöker försvara sig mot olika kränkningar. Man kanske till och med ger sig på budbäraren som har påtalat mobbningen. Ja, det finns många slag av häskarteknik....

Ofta så slutar man i en ideell förening med sådana här tendenser. Det är väl bara att lämna i sina nycklar.... Ofta sker detta med stor ilska och bitterhet och senare sorg över hur man blivit behandlad. Men man har möjligheten att kanske börja om i en bättre ideell föreningsmiljö. Värre är det för anställda som blir utfrysta eller trakasserade av exempelvis arbetsledning inom en ideell organisation. Då kanske man inte har samma val...

Jag har genom åren vid AGJ själv varit en som retats från och till med andra. Insikten att man drev det för långt vid ett tillfälle kom från en av mina kompisar inom det aktiva AGJ. Jag hade själv inte fattat att jag gjorde denna person illa genom att reta, härma eller på annat sätt vara lite lätt taskig. [i]"Han får väl vara på sitt sätt, jag tror inte han tycker om alla gliringar vi får sluta nu det känns inte schysst mot honom"
[/i], sa min kompis.
När sedan jag själv och några andra av mina kompisar blev utsatta subtila elakheter kring maj, juni, juli 2005 så förstod jag fullt ut känslan av maktlöshet och förtvivlan. Man kände sig givetvis mycket sårad, förbannad och ledsen. Nu försöker några av mina kompisar att komma tillbaka till AGJ i betydligt mindre omfattning. Det har gått alldeles utmärkt så här långt. Det känns bra o skönt att nu man kan lägga just detta detta tråkiga kapitel åt sidan.

För AGJ´s del är det nu oerhört viktigt förbättra toleransen och öppenheten inom och utom sitt föreningsliv.

Med detta slutar jag min tråd angående AGJ.

Mvh Per-Åke Lampemo f.d Ordförande/styrelseledamot/aktiv vid AGJ