Ett konglomerat (Järnvägs- och Museiföreningar)

av Johan Vinberg, Monday, March 31, 2008, 22:31 (5841 dagar sedan) @ Micke Carlsson

Hur konstigt det än låter ligger NBvJ och dess stödtruppers bekymmer i dess tillkomst och historia - men också i ett antal uteblivna tillfällen då man borde ha satt ner foten och sagt "nej".

Själva föreningen som sådan grundades inte för att bevera en bit av NBJ utan för att köra ångtåg på dåvarande SJ-spårsystem i främst Uppland och Västmanland. Föreningen hette ursprungligen SWBmf och bakom denna stod en skara entusisatser som inget hellre ville än att ha en utflyktsklubb i 08-området.
Förvisso sa man sig vilja göra museibana av Uppsala-Enköping 1976 och Sala-Gysinge 1977 men det var nog bara en kuliss.
Men så kom stålkrisen 1977 som inte bara slog mot stålorter som Fagersta och Spännarhyttan utan också på stålförädlande företag som Bofors och och Gullspångs elektrokemiska samenn uppsjö specialtillverkande företag som var underleverantörer av processmaterial till stålföretagen. På några månader blev mjölkkossan NBJ en brakförlust. Frakt av skogsprodukter och dynamit räckte inte till för att hålla hela bansystemet med personal igång.

Staten (dvs SJ) gick in, tog över, införlivade bansystemet, sa upp folk, rationaliserade, etc. Nora som lok-och maskin-ort skulle bli överflödig. Den siste trafikchefen fick därför idén att via JHRF missionera om att göra Nora till ett museum. En för övrig alldeles utmärkt idé.
SWB mf:s styrelse nappade på idén och erbjöd sig att flytta dit, men inte helt utan internt knot. Några lämnade föreningen omedelbart och drog vidare till SÅS, SKÅJ, NJM etc. Andra följde med fasmed tvekan. Slutligen fanns det en gruppering som tyckte det var toppen.

Jag har dock en bestämd känsla av att de forna SWBmf-veteranerna och deras tvekan till flytten från huvudstaden till Bergslagen låg till grund för den kluvenhet och avsaknad av fast linje som än idag präglar föreningen (därav en orsak av flera till slagsidan med SJ-fordon och inte mellansvenska privatbanefordon). Fortfarande vill ett stort antal aktiva medlemmar (varav en del är kvar från SWBmf-tiden) gärna ut och tuffa på banverksspår, fortfarande är den dagliga driften med trafik mellan Järle-Nora-Pershyttan-Gyttorp ointressant och lockar få frivilliga för bokningar till tjänstgöringsturer.
Samma tvekan/kluvenhet har gjort att man inte med entusiasm utan mer pliktkänsla tagigt sig an NBJ-material från tiden före de båda världskrigen.
Samma tvekan/kluvenhet har gjort att man pliktskyldigast underhåller fastigheter och miljöer mellan Gyttorp och Järle, men inte med samma brinnande entusiasm som sin lillasyster i Gästrikland (med nästan identiska förutsättningar) - JTJ.

Samma kluvenhet/tvekan gjorde det ganska enkelt för den kommun- och landstingsdominerade ägarstiftelsen att tacka ja till att utvidga museibaneprojektet med anläggningen i Pershyttan (med bl.a. en stånggång), omhändertagande av turistinformationen och ett antal byggnader i Nora och Gyttorp.
Givetvis skulle museiföreningen satt ner foten när stiftelsen tog hand om Pershyttan, men det gjrode man inte. de openga som hittills kommuner och landsting skjutit till hade gått till spår och järnvägsfastigheter. Nu slukades allt av renoveringen av masugnen i Pershyttan och mycket annat.

Så har det rullat på genom åren. En mängd högskoleutredningar, examensarbeten och antikvariska utredningar har avlöst varandra ofta visionära om att man ska ånga tåg lång och länge. Jag vill minnas att man t.o.m diskuterade bildandet av en Järnvägsakademie som skulle befrämja det bergslagshistoriska järnvägsarvet. Men så i slutändan så ville de aktiva helst av allt köra utflyktståg via Örebro till Mariestad eller Västerås....
Alla de där utredningarna ryckte flera aktiva på axlarna åt och sa att det var väl bra om man fick pengar....

Jag tror absolut att NBvJ och stiftelsen ha en framtid, i synnerhet sedan länsmuseet tagit över ansvaret för bl.a. Pershyttan.
Men man måste göra upp med sitt förfluta och bestämma sig vad man vill med framtiden (utan inblanding av politiker och speciella hänsysntaganden) - är vi en renodlad museijärnväg till minnet av NBJ och dess systrar i Bergslagen eller en utflyktsförening som vilken annan - som av en ren händelse råkat få uppställningsplats i Noras anrika stallar?
Hur många km spår ska vi spara?
Vilka fordon ska vi behålla eller sälja av
Vilken tidsepok vill vi visa upp?
etc....

Hilsen
Johan


Hela tråden: