Ett litet urklippt manifest skrivet i ett annat sammanhang än detta, kan kanske inspirera någon att raljera vidare. Bu, Bä, Jaha eller Än sen?

"Jag anser att det finns flera faktorer som samverkar till att höja värdet av att spara ’nummer 1’ av något.

Den enskilt viktigaste faktorn är hur pass signifikant loktypen (t ex) är i ett historiskt perspektiv.

’Sveriges första lok’ väger tyngre än ’Sveriges första lok av typen X’. Sveriges första lok är ett mer banbrytande objekt och har betytt mer för landet som helhet än Sveriges 78:e lok. Om Sverige aldrig hade haft sitt första lok så vore Sverige inte det som landet är idag. En gren av historieutvecklingen startar med första loket som ingående komponent och idag som tydlig representant för den händelsen. Kanske det enda objekt vi har som berättar genom ’erfarenhet’ om den stunden då ’första tåget gick på den första järnvägen’.

Detta grundresonemang är sedan överförbart till andra objekt.

Sveriges första lok av typ X ställt mot Sveriges första lok av typ Y: Om typ X har inneburit ett tekniksprång medan typ Y är en utveckling av ett pågående koncept så är det viktigare att 1:an av typ X bevaras än 1:an av typ Y. Om inte typ X någonsin förekommit, då hade utvecklingen inte tagit den väg den tog, osv. Typ Y är en konsekvens av typ X, därför är typ X den mer värdefulla eftersom typ Y kunde ha blivit Ya, Yb eller lika gärna Yc men aldrig utan föregångaren X.

Första typ Y ställt mot första typ Z: Båda är konceptutvecklingar. Typ Y är den större familjen med större geografisk spridning och längre tjänstgöringstid än typ Z, även om typ Z varit vanligare än Y inom sitt spridningsområde. Typ Y är den nationellt viktigare typen, medan typ Z har störst tyngd inom sin region. Den som bevarar måste avgöra i förhållande till sin verksamhetsinriktning. Om ’inre konflikt’ uppstår och målet är regionalt bör ansvar tagas för att en nationell verksamhet uppmärksammar det överflödiga objektet och vice versa.

Två tekniker ställda mot varann: Första turbinloket versus första B-loket. En tekniskt betydelsefull typ med få efterföljare och regional förankring, eller en teknisk efterföljare med nationell spridning och stor betydelse för en generation av ånglokstrafik? Bevararens målsättning och inriktning väger tyngst. (se Y mot Z ovan)

Två tekniksprång mot varann: Turbinlok mot Tb med torvpulver: Båda med teknisk och regional signifikans, båda historiska parenteser men ändå inte ointressanta nationellt just genom sin teknik. Kanske ett av de svåraste ställningstaganden som kan göras, om bevararens mål inrymmer båda lokens särarter. Kanske ett antingen/eller-val bör grundas på vilket av dem som bedöms ha störst relevans i ett ’framtida historiskt perspektiv’?

Varför är det första loket viktigare än det andra eller det sista? Därför att det första representerar det första objektet som bröt ny väg. Det andra loket är en efterföljare, om än inom en serie.

Varför är det sista loket i en serie viktigare än ett ’i mitten’? Tillsammans med det första visar det på omfattningen av en serie, som har haft någon sorts betydelse. Det första loket bör gestalta startpunkten, det sista loket bör gestalta den tekniska slutfasen d v s sista revision eller dylikt. Om ’mellanfaser’ i typens teknikutveckling funnits (gasljus, annan apparatur som förekommit hos typen under en begränsad tid) kan det motivera att ett ’mellannummer’ bevaras i ett ’mellanutförande’.
Här har vi då en teknikutvecklingsserie 1, 2, 3 med historisk betydelse viktad i ordningen 1, 3, 2.

Resonemanget kan fortsättas i all oändlighet. Dess grundvalar kan dock systematiseras. För t ex en bevarandeplan kunde ett poängsystem (0-100) sättas samman byggt på några (relativt) enkelt byggda regler enligt exemplen ovan, och kanske med ytterligare faktorer som skick, nuvarande generationsutförande osv. Två skalor kan vara nödvändiga för att fastställa regional resp nationell betydelse. I en bevarandeplan kunde vi då utläsa att loket X samlar 75 poäng medan loket Y samlar 59. Loket XX och loket Yb samlar 33 vardera osv.

Med riktlinjer utarbetade skulle vi aldrig som nu ständigt behöva ompröva våra beslutsgrunder i varje enskilt fall. Visst kan vi revidera vårt system om vi tycker att det slår fel, men vi behöver alla ha en kontinuitet i vad för slags verksamhet vi bedriver.

Den som då ställs inför en förändring i sin fordonspark, vare sig anskaffning eller avyttring, kan med poängverktyget lätt avgöra om objektet verkligen förtjänar resurser, och kanske rentav i vilken omfattning det bör prioriteras. Även en liten förening med ett fåtal fordon skulle vara hjälpta av ett sådant förhållningssätt, för att inte tala om en stor fordonsägare."